Gården...

I väntan på Gården var vi tvungna att åka dit igår och bara vara en stund. Det är en av de mest underbara platser som finns. Det är som att komma till mormor och morfars, och farmor och farfars, norrländska fridfyllda gårdar.

Min farfar använde häst i sitt jordbruk ända fram till mitten av 80-talet så jag och mina syskon har verkligen fått uppleva hur det var "förr". Han plöjde, sådde, slog och hässjade med sin stora bruna ardenner. Från det jag kunde gå var det det första jag gjorde när jag kom till farfar, att inhämta socker av farmor och sedan springa med andan i halsen, ut till Brunte och fascineras av denna stora vackra häst. Vilka ögon och hur han luktade - äkta häst, med all respekt för Pura Raza Espanola, men inget går upp mot en äkta arbetshäst. Kanske de faktiskt påminner om varandra, de vackra huvudena, modet, lugnet och styrkan. Inte fick jag rida på han heller, inte mer än att sitta bakom däckeln och hålla i lokorna, kunde aldrig förstå varför, men idag gör jag ju det...

Måste slagit i huvudet, tror jag, har kommit på att det är så roligt att fota. Jag som i det närmaste alltid blivit generad när jag hållt i en kamera och på ått sätt haft kramp i fingrarna, när man skulle ha tryckt av. Nu är det tvärtom - skitkul och vill lära mer och köpa en ny, riktigt, fin kamera.

Hade kameran med till Gården och fotade, har pippi på blommor. Antagligen för att det är ett tacksamt mål för en nybörjare och amatör, som mig...