Igår putsade jag upp Botijo för en fotosession och tji fick jag. Några foton blev det men mitt i hela händelsen fick jag se att min hund var borta! Inte första gången, men denna gång med kopplet hängande och de är ju inte så kul. Vi fick avbryta fotosessionen och istället ut och leta. Vart börjar man leta efter en Borzoi på vift med försprång - sökradien blir ganska många kilometer. Efter en timme hittade vi honom bunden i en granngård, väl behållen och mycket nöjd. Han hade spatserat på stora vägen och en snäll man hade förbarmat sig över honom - det finns verkligen goa människor.
... och här är Botijo som äntligen börjar växa ut till en häst!