Nu saknar jag verkligen mina hästar... och dom mig??! Tror jag inte utan dom verkar ta det med ro att matte är ur fokus. Tur syrran, Marie och Therese pussar på dom emellanåt, för det vill dom gärna. Jag hinner iofs med en och annan puss, jag med. Men jag vill komma igång igen och det vill Heleno också, han som älskar att jobba. Snart ska jag bjuda upp igen och då tänker jag faktiskt ge mig på att börja träna lite WE, något som jag sneglat på länge men inte testat eftersom det är så långt till tränare. Nu är det ju lite kul att SvRF har tagit till sig den grenen och då kan man ju försöka dra igång nåt tillsammans med någon klubb, eller varför inte PRE-föreningen.
Botijo ska ju ridas in i sommar också och det ser jag verkligen framemot. Han kommer nog bli en riktig flickhäst, mjuk, känslig och framåt... få se om det kommer att stämma:) Inte blir det nån avelsvärdering heller, jag hinner helt enkelt inte åka med honom. Det blir ändå 60 mil tor och det är samma helg som vi flyttar. Det spelar ingen roll heller utan jag får visa honom vid nästa tillfälle istället. Han ska ändå inte få betäcka nåt denna säsong eftersom jag tycker han ska få lite utbildning och jobba lite innan själva "nöjet". Cherokee blir ju 2 år så då börjar det bli dags för henne också, lite tömkörning till hösten, kanske. Sen är det Aragorn som ska ridas in och det har jag lovat Marie att hjälpa till med. Så nu är det snart dags att lägga hammaren på hyllan så vi får komma igång.
Förra veckan tog Robban och jag semester för att lägga på ett riktigt kol i bygget på Torpet. Vecka började bra med att vi målade köket färdigt och nu är det bara fondväggen med tapet som skall upp, vi hämtade golvet och gjorde några fler repor till brädgårn - det finns väl inge trökigare än att åka och handla byggvaror, det är tungt, svårt att hitta och skitkallt. i fick hem det vi skulle ändå, bla 14 cm höga allmogesocklar till köket. På onsdagen kom Robban ikapp mig i min agenda och fick för sig att börja riva ut köksgolvet, tjohej, vilket jobb. Det var så fruktansvärt tungt och skitigt och när vi var klar så kändes det som vi var tillbaka på ruta 1. Ingen isolering fanns under utan bara lerkliningen så det så ut som jordtrampat golv. Vi konstaterade också att alla dessa d****a katter hagström haft verkligen har bemödat sig att kissa inne så mycket som möjligt och vi fick helt enkelt riva ut alla golvreglar. Dom satt som betong med monsterspik på varje kvadratcentimeter, så på torsdag började vi regla upp det på nytt och på fredagen var skillsmässan ganska nära, eller vi kanske skulle ha kunnat samsats i samma trappuppgång i nåt hyreshus, iallafall. Vi höll på att förlora förståndet men efter lite extra svordomar, några fina könsord (Robbans, inte mina)och lite tårar så började vi lägga in det nya golvet på lördagen... och det kommer bli så bra, tillslut.
