Ikväll Damernas...

... idag var det damernas tur att agera modeller och det passade så bra för vi hade taklagsgubbar i stallet idag. Dom ställde upp sig så fint så... alltid kul när det rör på sig, särskilt på taket.




Cherokee har tappat all päls och fram kom en riktig donna. Det är så kul med dessa unghästar och se hur mycket som händer. För bara 2 veckor sedan så var hon helt jämn fram och bak men nu har hon ränt iväg ett par cm bak. Ändå är hon så rund och fin. Vårt nya hösilage som vi började med för nån månad sedan har verkligen gjort susen på alla hästarna. Dom har blivit så runda och fina över ryggen. Trots att Cherokee varit i en växtperiod så har hon ändå hållit fint hull. Där ser man vad ett bra hö gör för oavsett hur mycket man fodrar upp med div kraftfoder så får man ändå inte samma resultat.

Jag är så glad att Maggan som blivande 20-åring också håller sig så fint i hull och är pigg och allert. Det märks inte på henne att hon "bara" varit mamma de senaste 3 åren. Hon ser ut som hon gjorde när jag köpte henne som 3-åring. Som det ser ut, så blir hon betäckt i år med Heleno. Hon har redan visat ett par fina brunster, så i slutet på maj, då kör vi...

Campanilla har också piggnat i från att ha sett så tung och trött ut. Kanske var det extra jobbigt när vinterpälsen rasade av och tog lite extra energi av henne. Nu tom galopperar hon och hon tvekar inte att trava runt trots att magen står rakt ut...

Äntligen vår...

...nu har våren tom kommit hit. Trodde man inte för 20 dagar sedan då det fortfarande var snö. Det har gått fort som tur är. Vi klarade oss undan den årliga "isperioden" då det brukar bli livsfarligt att ha unghästarna ute, som är oskodda. Även hagarna har torkat upp riktigt bra och börjar bli lite smått gröna. Tror hästarna tycker det är skönt att ha ordentligt fäste igen. Arragorn och Botijo har då iallafall fullt upp med att fara runt som 2 troll. Inte undra på att dom är nöjda när dom kommer in för kvällen.

...lyckades få 1 foto på dom tillsammans innan dom stack som 2 avlöningar...

...gick så fort så bara bakarna kom med.

ÄNTLIGEN är också ridbanan farbar. Som vi har längtat, som vi har. Nu är det träning som gäller igen med en ny taktik - pang på rödbetan - tekniken. Nu är det slut på dom ljuva åren och allvaret har trätt in. Det är faktiskt Heleno själv som bestämt det, trot eller ej. Han har tröttnat på min fisridning och vill ha mer aktion. Det är bara det att det blir så oerhört mycket mer häst att rida och min kropp värker på de mest konstiga ställen. Det kommer ta några ridtimmar innan man är någorlunda i form igen.

Allvarligt så måste jag tänka om lite med min träning eller så är det fråga om en naturlig utveckling och en ny fas. Även om Heleno arbetat sedan i februari i töm och lina så vill man ju ta det lite lungt när man sätter igång ridningen igen, men jag tror att arbetet för hand har stärkt honom så pass att jag kan rida på honom lite extra. Det är han själv som bjuder till det. Han är lite forcerande och ofokuserad men otroligt "på" - jag har verkligen att göra för att ta igenom förhållningar och få honom att vänta på mig. Tur att vi ska träna för Ricardo på lördag så kanske jag kan få lite vägledning eftersom jag själv alltid haft den inställningen till min ridning att det ska vara sån "liten" ansträngning för så "mycket" uträttat, som möjligt, men när jag tänker närmare på det så inser jag ju att en viss kraftansträngning måste vi nog igenom. Det vi kommer få jobba med mycket nu blir lydnaden eftersom han gärna tar egna initiativ och då måste jag också få ta tag i honom när det behövs. Nu har sista passet gått till att träna halter, lätt kan tyckas men ack så svårt, men när jag väl blev lite förbannad och tog tag i herrn så var det gjort på 10 minuter och nu funkar det riktigt bra.

I söndags var jag hinknisse med Petra och Esko på dressyrtävling. Dom gjorde debut i LC occh LB i Vansbro. Det var jättekul och dom gjorde verkligen bra ifrån sig. Det blev en 6:e plats i LC:2 och en 14:e plats i LB:1, 58,2% resp 60,7%. Petra kan vara glad i Esko som är så fantastiskt trevlig att vara ute med. Det är som om han inte gjort annat - och det kanske han inte har heller. Jag tog några foton på dom men glömde kameran i stallet så jag får fråga Petra om jag får visa vad fina dom var och lägga upp fotona imorgon.

Födelsedagskalas...

...åhh, idag fyller Cherokkee 1 år och vi glömde ha kalas. Vad tokigt, hur gick det till? Får bli imorgon istället. Klart tjejen ska ha morötter!!

Fast mark igen...

Den här perioden på året är verkligen inte kul. Sen snön försvann har det varit bottenlöst, precis överallt, i hagarna, i skogen, ute på åkrarna och den sk ridbanan är absolut värst. Gjorde ett tappert försök för några dagar sedan att beträda den, då låg det istjok kvar provade igen igår, då istjoken försvunnit och då var det istället bottenlöst på vissa ställen. Helenos tog sats och hoppade från fast till fast mark...bedrövligt. Har istället fått hålla tillgodo på vår grusade gårsplan och jobbat lite med tömkörningen,

........ungefär såhär










...och såhär









... vilket slutade såhär... i ingen direkt större succe utan på ljugarbänken!










Idag hittade vi iallfall en "torr" plätt där Heleno äntligen kunde få busa av sig lite - det var välkommet, vill jag lova. Han tog i, som vanligt, för kung och fosterland. Nu bara väntar och längtar jag till att det ska torka upp så vi kan få komma igång med träningen riktigt igen, det här går en ju annars på nerverna.


.... Heleno har då iallafall roat sig i hagen med nå konstiga rörelser, vet inte riktigt vilket dressyrprogram denna skulle platsa in i...









Även hagarna är i ett stort kaos, som en krigszon. Tur att dom åtminstone har skogen att gå upp i, där är det torrt iallafall. Men trots det så hittade jag Cheerokee liggande i den värsta leran. Hon verkade trivas riktigt bra - hur nu det går ihop. Dom verkar inte ha samma referenser som vi, riktigt?









Maggan & Campanilla trivs också väldigt bra med att gotta sig i leran, även om det inte riktig framgår på fotot (Campanilla ser riktigt missvisande vit ut) så kan jag säga att, trots Campanillas stora mage så har hon då inga problem att rulla sig i tid och otid - det är ett evighetsjobb att hålla damerna rena nu. Det är ett stort moln av lera i stallet varje kväll.


Ni ska få ett till foto på Campanilla och hennes mage. Börjar fundera på vad jag ställt till med... betänk att hon har 6 v kvar - hur stor tänker hon bli. Gubevars så verkar det som om det "stannat" upp lite, eller så har jag vant mig. Tyckte liksom att det bara sa pang, så var magen så här stor:












Arragorn och Botijo har då inga problem med att roa sig - bita grimma är deras stor passionslek. Skulle vara kul om man kunde sätta på dom lite fina grimmor, men det går inte, dom är sönder i ett nafs. Kul har dom, iallafall...











Botijo är inne i en riktig tillväxtperiod nu. Man vänjer sig aldrig vid dessa "fula" tvååringar - man kliar sig i huvudet varje gång man ser dom. Visste man inte att det kommer hända en hel del nu under sommaren så skulle man få dödsångest. Stackars honom, det känns nog i kroppen, skulle jag tro. Man får vara lugna med dom tills det värsta lägger sig. Han gillar inte att bli ompysslad nu, det kryper i kroppen på honom när man ska borsta. Man är tvungen att ta det så försiktigt och i slowmotion - och ändå ser han ut att lida nåt hemskt. Han får vara ifred, så mycket som möjligt.
Däremot har Cheerokke vuxit till sig och ser nu ut som en liten häst - så fin har hon blivit, rund och muskulös. Nästan all vinter/fölpäls är borta och fram har det istället kommit en röd och glansig päls. Nu äter hon också igen som en häst, hon har nog helt accepterat att hon har egen box nu.

286 avverkade dygn...

... och det är dags, tror jag, att sätta i en propp där bak!
Campanilla börjar bli fruktansvärt tung nu, stackars liten. Börjar bli lite nojig eftersom hon fyllt juvret så mycket, det är jättestort och tom spenarna har, ser det ut som, fyllts till hälften. Tänk om hon skulle kasta nu, vilken mardröm. Hon har också fått ett jätteödem från juvret till på halva magen. En 2 cm tjock platta. Vet inte vad det beror på. Läste att det kan vara allt från helt normalt till hjärfel (upps) lika bra att inte forska vidare i det. Provade idag att ta av henne sojan som hon fått, så får vi se om det stannar upp. Hon fick iofs ödem när hon var dräktig med Botijo, också, så det kanske är normalt för henne. Då försvann ödemet direkt efter fölningen så det gör väl det denna gången också.
Det blir nog en tidig fölning som det ser ut nu, kanske fölet kommer nån vecka innan, eller så stannar allt av ett tag. Jag hoppas på det senare. Får vara extra vaksam iår.

Maggan hon har nog iallafall bestämt själv att hon är nog pigg och allert att bli dräktig igen. Hon står ute i hagen och slänger långa ögonkast på Heleno och han ser närmast förlägen ut, tror han blir generad!

Man bli nästan religiös...

Alltså, att vara uppfödare av hästar är inte helt enkelt. Ibland känns det verkligen som om man gett sig in i en bransch som är helt hopplös... inte räcker det med att det dröjer 11 mån innan det överhuvudtaget blir nåt, utan medans man väntar kostar det oerhört mycket pengar, svett och nästan ibland, tårar. Shit vad man får kämpa... ibland har jag tom tänkt att -nu ger jag fn upp... men jag är egentligen ganska envis och seg och nu har jag ju kämpat mig igenom 4 låååånga år som den enkla uppfödare jag är.. och då är det ta mig fn så man nästan blir RELIGIÖS - här står han - den första avkomman, som vuxit upp och blivit så fin. Nästan så man blir tårögd... det är alltså detta man väntat så på! Denna har vi tillverkat själva, smaka på ordet, tillverka, härligt. Man kan alltså göra hästar själv, vilken grej... blir religiös igen. Egentligen kanske man inte får bli så religiös av sina egna avkommor pga jävsituation men eftersom det är min blogg så är det jag som bestämmer :), här iallafall...

Aragorn är född 2006 och blir då 3 år i sommar. Han ägs av Marie, en matte som är mer än stolt, över honom - såna mattar eller hussar borde mina nästkommande avkommor också få. Det är ju ett extra plus att han fortfarande finns kvar i stallet så jag får förmånen att följa honom. Han har varit väldigt fin ända sen han var liten, men jag tycker att han har vuxit ut till en riktigt ståtlig herre. Idag fick han agera modell nu när värsta vinterpälsen är borta och solen sken. Här är några foton till.

Varså goda!

Sådan mor, sådan son..

... kan ni se vad lika dom är...

(Arragorn som är Maggans förstfödde)

Ska jag eller Ska jag inte..

Maggan börjar ju komma till åren nu. Hon blir 20 den 25:e maj. Då blir det kalas igen.

Det börjar ju dra ihop sig för betäckningstider och trots att man har några månder på sig så brukar det gå väldigt fort. Jag håller på och grunnar på om jag ska låta ombetäcka Maggan eller inte... hmm...

Hon har ju haft en kolikperiod under vintern som yttrade sig genom små anfall var och var annan dag under en period. Jättejobbigt var det, men ändå tur att det inte var något allvarligare anfall. Jag provade ju allt som gick i matväg och inte förrän jag avmaskade henne så upphörde det, antar att hon var angripen trots att jag inte trodde att det skulle gå att komma åt dom små rackarna under vintertid. Jag hoppas ju att det var det som var orsaken, för då är det ju en lite bättre prognos. Ska skicka träckprov på henne lite längre fram i vår, få se hur det ligger till. Detta gör ju naturligtvis att jag inte är helt övertygad om att betäcka henne igen. Vill ju inte riskera att hon skulle må dåligt i sin dräktighet och samtidigt så vet man ju aldrig även med ett sto som varit kärnfrisk. Jag får nog ta ut "vår" veterinär och göra en hälsoundersökning så får vi se. Hon är ju i övrigt oförskämt fräsch för att vara 20 år och stor häst. Hon äri fint hull, sommarpälsen (under kvarvarande vinterpäls) är så glansig och fin oc hon är pigg och allert.


Tycker ju att det är synd också om hon inte ska kunna få lämna en till avkomma, när dom blir så fina. Vi får hålla tummarna att hon fortsätter hålla magen i trim nu.

Tänk om jag kunde få 10 år till med Maggan, vad lycklig jag skulle bli....

Bildbomb

Nu var det Helenos tur att agera fotomodell idag. Det brukar inte vara så lätt att knäppa på honom, dels för att han inte är den showiga typen och dels för att han är så mörk och då blir det oftast så platta och tråkiga kort. Tcker ändå att vi lyckades riktigt bra idag, han var på hugget och tyckte det var kul att showa lite idag. Marie är fotografen.

Det har varit en sån skön helg, vilket väder... nu är det ju nästan vår, på riktigt, härligt. Vi hade ju besök från Åmot på söndagen. Det var jättetrevligt. Dom har ett sto som är tänkt att betäcka och Heleno är ett alternativ, vilket vi är stolta för. Tror dom, isåfall, för ett bra val :) om man får vara partisk.

Har också kommit på var Helenos kagge kommer ifrån... halm är boven, att jag inte listat ut det tidigare. Nu har jag haft honom på spån vid 2 tillfällen och då försvinner "lilla" magen och när han är tillbaka på halm då kommer den tillbaka. Jag som laborerat med diverse protein ch energi-kvoter, vilket oftast bara resulterat i en tråkig päls. Men trots de nya rönen så blir han kvar på halm, hellre en nöjd och mätt häst än en slimmad, uttråkad.

Här kommer en bildbomb, håll tillgodo!

Städdag

Förmiddagen gick åt till att vårstäda i stallet. Syrran och jag kavlade upp skjortärmarna och spottade i nävarna. Varje skrymsle fick sig en urblåsning. Riktigt skönt när det är gjort. Nu är det bara ute som det ska städas upp, då det kommer fram ömse när snön sakta försvinner.

Sedan tillbringade jag ett par timmar på Sveden där det var regionala dressyrtävlingar, lite kliar det allt när man sitter som åskådare. Heleno skulle naturligtvis varit med... nästa gång.
Det var en msv B:4 och dom flesta gjorde bra ifrån sig, tycker jag. Faktiskt så tycker jag att ridningen man ser på tävlingar har blivit trevligare. Tidigare har det alltid varit så bryskt och mycket handridning men jag tror att den mjukare ridningen börjar breda ut sig bland ryttarna. Även om det var en del missar så red de flesta vädligt "snällt", ett stort framsteg. Något konstigt iallafall som jag noterat sista tiden är att oavsett de olika typerna och kvaliteterna på häst så har dom exakt samma rörelsemönster. En häst hade sån skritt så det så ut som den trampade luft och vissa har en så fjädrande gång så allt blir passageartat - beror det på ridningen eller på aveln av halvbloden, mån tro?

Imorgon får vi besök av en familj som har ett sto som dom vill betäcka och Heleno har varit ett alternativ för dom. Det ska bli kul att få visa upp honom lite, det brukar han tycka är kul.

Födelsedagskalas

Ja må han leva... idag fyller Botijo 2 år och det firades med ytterligare ett morotskalas. Det går så fort med dessa unghästar, man märker av att dom inte är föl längre, när man får lov att stå på tå för att sätta på grimman, om dom råkar höja huvudet lite.








Han börjar verkligen se ut som en häst!















Arragorn har också blivit stor...
















...och Campanilla hon bara växer och växer, vet inte vart det ska ta vägen. Hon får ju nästan inte plats i kameran och då har hon har ju trots allt 2 månader kvar. Hur ska det sluta?

Men hon är lika vacker ändå...

3 damer på rad, cherokee, Maggan & Campanilla.