Hemma!

 Så var dom hemma efter en ordentlig resa som dom ändå verkar tagit ganska bra. I torsdags var vi ner till Seglinge Gård för att hämta dom. Båda klev på släpet utan tvekan och stod som två ljus hela vägen hem. Båda är enormt mysiga och snälla och stoet låter sig hanteras precis hu som helst utan oro och det är så skönt. Är det nåt man är rädd för när man köper häst osett så är det just temperamentet, en galen och tokig häst vill ingen ha utan då står man där med skägget i brevlådan, inte vill man heller använda en sådan i avel. Men dessa två har ett temperament som är riktigt bra. Difusa var ganska tagen fysiskt och jag kan redan se att hon lagt på sig en hel del, bla vätska. Det har varit fysiskt tufft för henne då hon också ska ge di åt Dulzon och hon äter och dricker konstant. Har låtit henne få fri tillgång på hö och bete och får försiktigt öka på kraftfoder och då särkilt protein vilket hon har stor brist av. Hennes rygg och bak är i princip obefintlig. Trots att hon är tunn så är båda väldigt välvårdade, fina hovar, glansiga pälsar och nyfriserade vilket jag tar som ett tecken på att säljaren var mån om att dom skulle anlända i ett bra skick. Jag är mer än nöjd med båda två. Dulzon vill man äta upp, så söt är han:)

 Det här är Charlie!

 Eftersom vi inte tagit hem dom andra hästarna än då det krockade med Difusas ankomst så tänkte jag att jag tar hem Charlieboy som sällskap åt Difusa och Dulzon. Han är en kolugn gammal ponny som gjort sitt här i livet och lever glada dagar nu, men tjohej du:) Denna lilla krabat tog verkligen på sig rollen som den store ledaren på Kragsveden. Han har haft fullt sjå att hålla koll på allt som rör sig utanför hagarna och försvinner Difusa utom synhåll så kallar han dom direkt tillbaka. Han beter sig som han vore både hingst och 4 år igen, sötnos:) och det lustiga är att Difusa och Dulzon rättar sig direkt efter honom och känner sig nog väldigt trygga.

 Här står dom på span efter Charlie när han får gå in i stallet, då blir det lite oroligt:)

 Lilleman måste vila ibland!

Han har ett väldigt vackert uttryck!

 Just anlänt och jättehungriga!

Difusa & Dulzon!

 Stallet hann inte bli klart förens det blev påfyllning:)
Hastigt och lustigt blev vi ägaren till Difusa och Dulzon Casanova från Yeguada Casanova, det gick på ett kick, kan man säga. Hittade dessa två (3) via en vän som har ett PRE-stuteri i Danmark, Stutteri Santjordi, och kunde bara inte låta bli att slå till, särskilt som vi planerat att köpa in fler ston. Det var med hjärtat i halsgropen och nästan med förbundna ögon men klart värt chanstagningen, hoppas vi. Dom åkte från Spanien i torsdags och kom till Danmark i lördags. Där har dom fått huserat hemma hos Gitte tillsammans med hennes sto och föl samt ett 1-årigt sto som också kom med samma transport från Yeguada Casanova. På onsdag åker mina och det 1-åriga stoet vidare till Uppsala och Seglinge Gård och det ska bli enormt skönt att få åka dit och hämta hem dom. Det blev en lång resa så det var bra att dom fått mellanlanda lite hos Gitte och som det ser ut på foton så mår dom hur bra som helst där:)

Tack snälla Gitte för all hjälp!

Jag ska presentera de 2 (3) lite senare.

Bråda tider!

Nu är det bestämt att hästarna kommer hem på tisdag, så nu är det bråda tider att spåna boxar, göra klart hagar och städa av stallet från div verktyg och bråte. Det underlättar att vi satt all stolp redan i höstas så det är bara knorrar och tråd som ska upp. Vi hade lite flyt också med spån då en granne håller på att sågar förfullt och ville bli av med en herrans massa spån så den kom väldigt lägligt för det går åt en hel del spån när alla boxar ska spånas upp.

Det känns enorm spännande men samtidigt nervöst. Känns som när man tagit examen eller körtkort och ska ge sig ut själv för första gången, märklig. Jag har slitit med dessa hästar sen jag var 16 år, varje dag, utan en paus och aldrig haft dom inhyrda med nån form av hel eller halvpension utan skött dom själv och i kollektiv. Bara det att slippa åka fram och tillbaka, fram och tillbaka fler gånger om dagen ska bli helt underbart. Nu kan jag använda den tiden till annat istället. För att inte tala om alla vaknätter inför fölning när man fått ge sig iväg i bilen var o varannan timme... men nu är det slut med det. Nog har man kämpat allt med dessa hästar och nu känns det som jag kanske äntligen får lön för mödan...