Sidor

2012-03-21

Flyttar!

Nu flyttar jag bloggen till min hemsida och ni är välkomna att följa med dit!

http://www.legendariopre.se/bloggen-8408779

Avelsvärdering

Imorn ska min lilla kille, Botijo, avelskoras ... äntligen, nu blir det 3:e gången gillt. Första gången så flyttade vi precis den helgen den spanska delegaten var här och förra året så var det också så fullt upp med att lägga tak på stallet så vi hade inte hunnit förbereda honom att åka till Uppsala. Vi avbröt då det hela, lite snopet men helt rätt. Men nu ska det bli av och i år har vi den äran att delegaten kommer upp till Dalarna. Det är verkligen kul att det börjar bli såpass med PRE härikring att vi tom har underlag till en avlesvärderingsdag. Suveränt jobbat av Stambokstjänster att få ihop det!

För er som inte håller på med PRE så kan jag berätta att en avelskorning för PRE är ett moment som krävs för att man ska kunna använda sin hingst/sto i avel och att dess avkommor därmed ska kunna skrivas in i stamboken och görs från det att hingsten/stoet fyllt 3 år. Det är ingen bedömning utan en ren check att hästen håller spansk standard och inte har några grava defekter, det kan vara tex fallen mankam och grov underhals. Den ska också kunna uppvisa ett gott temperament och inte understiga 152/150 cm i mankhöjd (Hingst/Sto). Här finns lite mer information: http://www.swedishprehorses.se/regleranv/avelsvardering.html 
När hästen går igenom dessa moment med godkänt, så är den avelsgodkänd på basnivå.

Nästa nivå som kanske mer kan liknas med en avelsvärdering, som vi är van med här i sverige, är Kvalificerat godkännande. Denna har ännu inte utförts i Sverige men kommer nog, inom en tid och om tillräckligt många är intresserade, att genomföras. Det är ett mer detaljerat test där det ingår friröntgen, fertilitetstest, ridprov och en exteriör bedömning. Dom hingstar som blir kvalificerat godkända kan då användas via semin, vilket inte är godkänt om hingsten är endast basgodkänd. idag har vi några hingstar som är kvalificerat godkända i sverige men dom visades då i Spanien innan dom flyttade hit.

Det ska bli riktigt kul och för första gången på ett tag så känner jag att, nu jäklar, börjar det hända grejor. Jag har gått ifrån att vara snickare till att nu kunna fokusera på min avel. Nästa händelse blir Difusa´s fölning som jag också ser fram emot välidigt mycket och hon har nu dryga månaden kvar. Det är lite extra kul för hon är betäckt med en Guardiola-hingst som är besläktad med Heleno och jag tror den avkomman kan bli riktigt bra.

Här är grabbarna grus...

Aragorn 3 år och Botijo 2 år på fotot :)

2012-03-03

Lugn & Harmoni!

Det är så längesen jag loggade in i bloggen så jag hade nästan glömt bort lösenordet, men det gick tillslut:) Två månader har gått fort men när man blickar tillbaka så känns det som en evighet. Jag tror jag befunnit mig i nån sorts oharmonisk dvala och äntligen börjar vakna till liv igen, skönt. Vi har gjort en lång resa de senaste åren och vi har nog haft behov av att bara landa i de hela. Det var inte så bara, kan jag intyga, att flytta ett helt stall från ett ställe till ett annat och jag förstår nu att jag har varit väldigt orolig och nervös en tid. När man är i det så märke man det inte utan det är först när man börjar komma ur det som det slår en. Vi hade ju en ganska tråkig start också, först med Botijo ocj Arragorn som misstänktes ha kvarka el influensa, vilket det ju inte var, men sjuka var dom iallafall och där försvann 2 månader då vi valde att isolera hästarna genom att ha absolut kontaktförbud. Var aldrig orolig för herrarnas del men däremot att Lilleman också skulle smittas och det vill man inte ska hända en fölunge som antagligen är väldigt känslig då han åkt ända från Spanien och kommit till ett helt främmande land. Dessutom fick ju han en släng av lunginflammation innan så det kändes som det räckte med det. Sen passade lilla Charlie på att somna in, mitt i allt, och Heleno gick fullständigt in i väggen, vilket medförde att han och jag kom på kant med varandra. Han var riktigt olycklig. Men nu känns det som om alla pusselbitar börjar falla på plats och lugn och harmoni börjar äntligen infinna sig. Känner att min tyngdpunkt nu ligger i bäckenet och inte i axlarna, puhhhh.... Jag har varit riktigt orolig för mina kompanjoner och minsta lilla gnägg, skrap i väggen, kliande i krubbor eller bus i hagarna har triggat igång mitt adrenalin på samma sätt som det gör när ens barn skriker, jobbigt. Varje morgon jag öppnat dörren till stallet så har jag, det först jag gjort, slagit en koll över att det STÅR en häst på alla fyra i varje box. Det har tagit tid för hästarna att finna sig till rätta och jag tror det beror på att alla kom samtidigt till ett nytt ställe.
Men nu känns det bra och jag känner igen alla hästarna igen. Heleno har, som det verkar, kommit över sin sorg och börjar finna sin nya plats. Charlie var uppenbart Helenos ledsagare och gjorde det nog bekävmt för Heleno som då slapp ta på sin en hingskostym, när han nu försvann så fick nog Heleno en identitetskris och därigenom så ifrågasatte han mig hela tiden genom att fråga; Är det du eller jag som är ledare nu? och han har verkligen bönat och bett om att få slippa den rollen, och det förstår han nu att han slipper. Det blev också bättre när han fick ta över Charlies box, då var det precis som att han blev trygg igen. Precis som han alltid brukar vara.
Lilleman har också fått ett eget krypin och det tyckte både han och hans mamma var väldigt skönt. Han var jättteduktig och har inte sagt ett pip om det. Det är en fördel när man inte har så bråttom att skilja av, då ger det sig självt.
Vi har börjat med Botijos inridning också och det är jättespännnade. Trodde det skulle kunna bli lite tidskrävande då Botijo är väldigt känslig men inte då, han är kolugn och tycker det är riktigt kul. Vi har kommit igång med Heleno också och han har fått jobba i lina ett tag och nu är det dags att ta vid från ryggen istället. Han ser jättefin ut och man kan inte tro att han haft en lååång semester, men med den grundfysik han har så är det inte så konstigt. Han är ren och skär styrka, rakt igenom. Var och köpte mig en handbroms (pelham) till honom så jag är garanterad att det tar stopp, när jag har tänkt så:)

Nä nu ska jag ut i solen, ha det gott!

Lilleman börjar bli en stor kille och har lagt sig till med en äkta masfrilla:)


2011-12-19

Tiden går...


 ...och det har hänt en hel del sen sist. Aragorn och Botijo är friska från sin förkylning och den gav med sig ganska fort. Inga andra insjuknade heller så det var skönt. Däremot så miste vi vår älskade lilla Charlie för 1 1/2 vecka sedan och det blev väldigt tomt efter honom. Det yttrade sig först som ett kolikanfall men utveckade sig till att han bara var hängig och apatiskt och han somnade till slut in i sin box. Veterinären var med oss hela tiden och uteslöt att han led utan lät honom stå på dropp och kramplösande. Han hade heller inga symptom på akut kolik/förstoppning eller att tarmen brustit, inga gaser i magsäcken och ingen bukvätska och hon bedömde att vi skulle vänta och se. Han var gammal, säkert bortemot 25-27 år och vi tror helt enkelt att hans system la av. När vi lämnade honom 1 timme på natten så passade han på att somna in och det fanns inte ett skrapspår av honom i spånet utan han hade bara helt lugnt lagt sig för att somna. Det var ändå det bästa avslut jag har kunnat ge en häst och jag hoppas att alla mina hästar ska få bli så gamla att dom somnar in av sig själva i sin trygga miljö.Det blev sorg för mig men framförallt för Therese som varit hans matte sedan hon var 8 år och en bättre läroponny kan man inte ha haft.
Heleno hade också sorg och visade det tydligt genom att bli väldigt stressad dagarna som följde. När bilen kom och hämtade Charlie så var han så spänd och stod och blåste, han var så ledsen. Nu har han inte sin boxkompis längre och jag har varit riktigt orolig för att det skulle sluta med att han skulle sörja ihjäl sig, men nu börjar han bli sitt vanliga jag igen och går tom ifrån grinden i sin hage lite för där har han stått och väntat och väntat på att Charlie ska komma ut. Nu brukar Dulzon stanna vid Heleno när vi tar in dom och jag ser hur lycklig Heleno blir när han får pussas en stund med honom så när det snart blir dags att skilja Dulzon från sin mamma så blir han en given boxkompis till Heleno, då kommer han bli glad igen.














Dulzon blir en ny värdig kompis som Heleno kan få fostra lite!




Annars går allt sin gilla gång, vi mockar, bygger och fredagsmyser om vartannat. Vädret har ju inte varit så samarbetsvilligt direkt utan det har varit blöt lera varvat med frusen lera och därefter ren isgata, vilket har gjort att man inte kunnat gjort nånting med hästarna. Jag inser verkligen att det första projektet att ta tag i, så snart första vårdagarna, infinner sig blir att bygga en ridbana. Men nu har det kommit lite snö och det blir perfekt när den fått satt sig lite. Vi har iallafall "hängt in" Botijo och förberett honom för att ridas nu så det ska bli kul. Så nu får det gärna snöa lite mera!

2011-10-11

Kvarka

Har man dräktigt sto och föl i stallet så är det värsta man kan tänka sig att dra på sig -SMITTA. Det finns alltid i bakhuvudet när man besöker ett annat stall eller är ute och åker med sin häst. Absolut inte klappa andras hästar och inte tillåta någon klappa mina. Ganska tråkigt men nödvändigt. En liten fölunge kan snabbt bli så sjuk att den måste till närmaste djursjukhus för vård eller dra på sig komplikationer som den får besvär av i vuxen ålder. Men om man nu det senaste året inte varit ute och åkt nånting och inte heller, i stort sett, varit i något stall så känner man sig ju ganska trygg... trodde jag. För 2 veckor sedan började Botijo småhosta och snora, inte särskilt allvarligt och jag antog att han stått i drag då det hade varit omväxlande väder med 20 plusgrader, regn, sol och 10 plusgrader. Några dagar efter så började också Arragorn snora och småhosta. På måndagen, förra veckan, så stod Botijo med 40,6 graders feber och jag fick ringa ut distriktvet på tisdag morgon. Då hade han fortfarande 40 grader och hon satte in metacam och fabrol. Arragron hade ingen feber och sattes på enbart fabrol. Prover togs på båda för influensa och kvarka och vet var ganska övertygad om att dom dragit på sig kvarka ... hejåhå ... precis vad man inte vill ha. Dock hade ingen av dom särskilt svullna lymfkörtlar och vet hörde inga större lungljud så själv var jag skeptisk. Har man dessutom haft sina hästar isolerade från omvärlden, som vi haft, under hela byggtiden, och det inte befunnits en häst här på gården de senaste 40 åren så blir man än mer skeptisk. Vi fick iallafall snabbt provsvaren och de visade varken kvarka eller inflluensa, inte ens fast vi betalat 6000:-!!! för kalaset:) ... men, men, det ska ju vara dyrt att ha häst så ok då.

Snabbt var nyheten ute i webb-ridsport och de flesta andra webbtidningar - Misstänkt kvarka i Sundborn, Rupstjärn! lite överdrivet kan jag tycka. 60-160 besättningar per år har haft konstaterad kvarka enl SVA och med tanke på att det finns 350 000 hästar i sverige och om vi antar att det står 10 hästar i snitt per stall så har vi ca 35 000 stall varav ca 100 får kvarka per år, så är chansen att smittas 0,2%... sånt leder ju till slut att man kanske inte tar det på allvar när det kan komma att behövas.

Nu kan jag iallafall lugna alla som tror att det går kvarka i Falun med att det gör det inte. Inte härifrån iallafall. Botijo och Arragorn är klart bättre nu men har lite snor och hosta kvar. Ingen, peppar peppar, av dom andra har uppvisat några direkta förkylningssymptom förutom Cherokee som också torr hostar men utan snuva. Tycker att hon borde ha stått med feber nu om hon också skulle insjukna som dom andra 2 gjort. Huvudsaken är att Lilleman och Difusa håller sig friska och jag är glad att jag inte släppt ihop dom med de andra stona än. Precis vad jag sa när vi flyttade hit till ett smittfritt stall och parasitfria hagar, att nu ska ni se att hästarna blir sjuka, och jodå, som ett brev på posten:)

Gokväll!



2011-09-05

Färganalys

Nu har jag fått tillbaka färganalyserna på Botijo och Heleno. ANCCE har erbjudande om färganalyser året ut då man vill ändra felaktigheter i stamboken. Många hästar är inskrivna med fel färg och så var även fallet med Heleno. I stamboken är han inskriven som brun men är nu gentestad svart. Det känns ganska skönt att få det frågetecknet utrett. Det lustiga är att han var brun när han var liten och de flesta svarta föds ju älggråa. Har läst mig till att det finns en färg som heter dominantsvart och de föds bruna, kanske han tillhör dom.

Det var väl Heleno som jag var mest nyfiken på men eftersom man fick 2 analyser till priset av 1 så fick Botijo hänga med där. Han är brun och där var det väl inga frågetecken direkt:) Däremot blev jag lite förvånad att han inte kan lämna svart, trodde att alla bruna hästar kan, till viss %, lämna svart... man lär så länge man lever.

Heleno VI - stamtavla
Genotyp ggEaaaCC
Fenotyp Negro
Det betyder att han lämnar svart, brun, fux, skimmel och gult, palomino tillsammans med gul partner.
Brun och fux avkomma har han fått så det var heller ingen överraskning.

Här ca 7-8 mån och definitivt brun?

Vuxen och svart

Legendario Botijo - stamtavla
Genotyp ggEeAACC
Fenotyp Castano
Det betyder att han lämnar brun, fux, skimmel och gult, palomino med gul partner. Botijo har en metallisk brun som lyser som koppar i solen.


Själv tycker jag det är spännande och fascinerande med färg oavsett om det är brunt, svart, fux, gult eller skimmel. Alla färgerna har sin charm, själv hade jag som kriterie när jag köpte Maggan att hästen skulle vara brun med bläs och strumpor - och så blev det...

2011-09-03

Alla på plats!


 Så var alla hästarna på plats och nu kan vi pusta ut. På onsdagen för 2 veckor sedan körde vi hem dom och det gick över förväntan bra. Botijo, Aragorn och Cherokee gjorde ju sina första resor och lite nervös var vi för hur det skulle gå. Inte kul om det tar ett par timmar per häst att lasta när det är 7 som ska åka:) Vi hade hjälp av Petra som också körde en bil o släp så då gick det lite fortare. 5 tim så var alla 7 på plats och det får vi vara väldigt nöjda med. Problemet, som jag hade målat upp, var hur jag skulle få hem Cherokee eftersom hon är rysligt kär i sin mamma och utan lastträning så antog jag att det kommer sluta med en olycka att lasta henne själv och ville därför helst att hon skulle åka med mamma Maggan, då hör det till saken att mamma Maggan är en väldigt stor dam och dotter Cherokee är ännu större så det ska till ett rejält släp för att få det att funka och Petras stora Boj-boggie fixade det galant. Cherokee var riktigt duktig. Vi lastade på Maggan och efter att ha väntat ut Cherokke en stund så klev också hon på, duktiga tjejer. Sedan gick det av bara farten, Botijo klarade det också galant och likaså Arrgorn. Dom andra är åkvana så dom var det bara att lasta och åka med. Väl hemma sedan i stallet så rådde total förvirring, ungefär som man skulle ha släppt ut ett gäng höns. Difusa o Lilleman fattade nog ingenting av det hela. Det är inte bara att flytta en hel flock till ett nytt ställe, kan jag säga. Trots att vi placerat hästarna som dom var placerade i gamla stallet så var det som om dom var tvungna att göra upp om rangen igen. Botijo hade lite problem med Aragorn och var tvungen att hävda sig lite mot polarn. Heleno fick äntligen en boxgranne, lilla Charlie, som han var tvungen att uppvakta. Dessutom så svarade Charlie på uppvaktningen genom att nafsa och blåsa Heleno i näsborrarna så nu är dom ett oskiljaktigt par:) Stona var väl egentligen dom som tjoade mest och kunde nog då inte förstå hur dom skulle överleva denna pärs... men nu har dom alla kommit till ro och hittat tillbaka till sig själva och sina platser igen. Nu märker man att dom känner sig hemma både i stallet och i sina hagar och har accepterat den nya miljön. Hästar är verkligen vanedjur!

Botijo spänd som en fiolsträng, första gången i sin hage.








Stona som myser i varandras närvaro. Än har jag inte släppt ihop Difusa med de andra men man märker att dom gärna vill vara i närheten av varandra. Snart ska dom få gå ihop.









Campanilla som inte riktigt törs sätta ut huvudet genom boxgallret! Läskigt...

Spjuvern...