Haha, nä han är inte dum han inte, nästan lite för smart och inte typen som bara går med på vad som helst utan någon förvarning innan. Therese och jag fick för oss att nu måste vi prova att komma upp på ryggen på Botijo men han var inte riktigt med på noterna. Han gled undan som en hal ål och vi fick nöja oss med att lägga lite tyngd på ryggen. Inte så konstigt eftersom han inte direkt har "förvarnats" om detta äventyr så Therese och jag bestämde oss för att ta den långa vägen:) och börja på ruta 1. Sagt och gjort så har vi nu påbörjat insadling och intränsning så idag fick han sadel på sig med spänd gjord för första gången och blev tränsad på stallgången. Han har haft sadel förut men utan gjord och vojlock, träns har han också haft men då har vi fått brottats lite inne i boxen. Hur som helst så gick det smärtfritt och imorgon fortsätter vi via den lite längre vägen. Therese har redan planerat in tävlingssäsongerna framöver och då är det ju bra om hon först kommer upp på honom:) och gör hon bara det så kommer han platsa fint på dressyrbanorna.
Nu börjar det verkligen vända mot vår igen och det är fortfarande hyfsat ljust när klockan är fem. Det underlättar bygget nu framöver och nu börjar det röra på sig igen. Vi har ju haft en välbehövlig vila från byggandet så nu känns de som om energin kommit tillbaka. I helgen fick vi hjälp av grannen att lyfta upp gavelspetsarna så vi kunde spika fast dom och vi har beställt ställningar som ska sättas upp så vi kan lägga på plåten. Det är lite ställning som ska upp, 50 m som väger 3,5 ton (!), så vi kommer att ha att göra. Förhoppningsvis börjar vi med det nästa vecka eftersom vädergubbarna lovat riktigt kallt till helgen. När väl plåten är på plats då känns det som om vi inte är så himla långt borta, sneglar varje dag på alla boxarna som ligger i uthuset och bara längtar tills det börjar gå att montera dom, eller ännu bättre, när jag kan börja strö upp dom...
1:a gavelspetsen på plats...
... vad gjorde vi utan en granne med lyftkran, kan man undra...
...2:a gavelspetsen på väg...
Här bortåt ligger jättefina ridvägar och det är något
jag längtar efter och inte är bortskämd med idag. Bara att hoppa upp och
jag längtar efter och inte är bortskämd med idag. Bara att hoppa upp och
komma ut på gamla traktorvägar, stigar, gläntor, sandtag och ängar.
Therese och jag ska bygga en liten terränghinderbana och fräsa runt, då kan vi tävla mot varandra:)
