Tiden går...

 ...och det har hänt en hel del sen sist. Aragorn och Botijo är friska från sin förkylning och den gav med sig ganska fort. Inga andra insjuknade heller så det var skönt. Däremot så miste vi vår älskade lilla Charlie för 1 1/2 vecka sedan och det blev väldigt tomt efter honom. Det yttrade sig först som ett kolikanfall men utveckade sig till att han bara var hängig och apatiskt och han somnade till slut in i sin box. Veterinären var med oss hela tiden och uteslöt att han led utan lät honom stå på dropp och kramplösande. Han hade heller inga symptom på akut kolik/förstoppning eller att tarmen brustit, inga gaser i magsäcken och ingen bukvätska och hon bedömde att vi skulle vänta och se. Han var gammal, säkert bortemot 25-27 år och vi tror helt enkelt att hans system la av. När vi lämnade honom 1 timme på natten så passade han på att somna in och det fanns inte ett skrapspår av honom i spånet utan han hade bara helt lugnt lagt sig för att somna. Det var ändå det bästa avslut jag har kunnat ge en häst och jag hoppas att alla mina hästar ska få bli så gamla att dom somnar in av sig själva i sin trygga miljö.Det blev sorg för mig men framförallt för Therese som varit hans matte sedan hon var 8 år och en bättre läroponny kan man inte ha haft.
Heleno hade också sorg och visade det tydligt genom att bli väldigt stressad dagarna som följde. När bilen kom och hämtade Charlie så var han så spänd och stod och blåste, han var så ledsen. Nu har han inte sin boxkompis längre och jag har varit riktigt orolig för att det skulle sluta med att han skulle sörja ihjäl sig, men nu börjar han bli sitt vanliga jag igen och går tom ifrån grinden i sin hage lite för där har han stått och väntat och väntat på att Charlie ska komma ut. Nu brukar Dulzon stanna vid Heleno när vi tar in dom och jag ser hur lycklig Heleno blir när han får pussas en stund med honom så när det snart blir dags att skilja Dulzon från sin mamma så blir han en given boxkompis till Heleno, då kommer han bli glad igen.

Dulzon blir en ny värdig kompis som Heleno kan få fostra lite!

Annars går allt sin gilla gång, vi mockar, bygger och fredagsmyser om vartannat. Vädret har ju inte varit så samarbetsvilligt direkt utan det har varit blöt lera varvat med frusen lera och därefter ren isgata, vilket har gjort att man inte kunnat gjort nånting med hästarna. Jag inser verkligen att det första projektet att ta tag i, så snart första vårdagarna, infinner sig blir att bygga en ridbana. Men nu har det kommit lite snö och det blir perfekt när den fått satt sig lite. Vi har iallafall "hängt in" Botijo och förberett honom för att ridas nu så det ska bli kul. Så nu får det gärna snöa lite mera!

Kvarka

Har man dräktigt sto och föl i stallet så är det värsta man kan tänka sig att dra på sig -SMITTA. Det finns alltid i bakhuvudet när man besöker ett annat stall eller är ute och åker med sin häst. Absolut inte klappa andras hästar och inte tillåta någon klappa mina. Ganska tråkigt men nödvändigt. En liten fölunge kan snabbt bli så sjuk att den måste till närmaste djursjukhus för vård eller dra på sig komplikationer som den får besvär av i vuxen ålder. Men om man nu det senaste året inte varit ute och åkt nånting och inte heller, i stort sett, varit i något stall så känner man sig ju ganska trygg... trodde jag. För 2 veckor sedan började Botijo småhosta och snora, inte särskilt allvarligt och jag antog att han stått i drag då det hade varit omväxlande väder med 20 plusgrader, regn, sol och 10 plusgrader. Några dagar efter så började också Arragorn snora och småhosta. På måndagen, förra veckan, så stod Botijo med 40,6 graders feber och jag fick ringa ut distriktvet på tisdag morgon. Då hade han fortfarande 40 grader och hon satte in metacam och fabrol. Arragron hade ingen feber och sattes på enbart fabrol. Prover togs på båda för influensa och kvarka och vet var ganska övertygad om att dom dragit på sig kvarka ... hejåhå ... precis vad man inte vill ha. Dock hade ingen av dom särskilt svullna lymfkörtlar och vet hörde inga större lungljud så själv var jag skeptisk. Har man dessutom haft sina hästar isolerade från omvärlden, som vi haft, under hela byggtiden, och det inte befunnits en häst här på gården de senaste 40 åren så blir man än mer skeptisk. Vi fick iallafall snabbt provsvaren och de visade varken kvarka eller inflluensa, inte ens fast vi betalat 6000:-!!! för kalaset:) ... men, men, det ska ju vara dyrt att ha häst så ok då.

Snabbt var nyheten ute i webb-ridsport och de flesta andra webbtidningar - Misstänkt kvarka i Sundborn, Rupstjärn! lite överdrivet kan jag tycka. 60-160 besättningar per år har haft konstaterad kvarka enl SVA och med tanke på att det finns 350 000 hästar i sverige och om vi antar att det står 10 hästar i snitt per stall så har vi ca 35 000 stall varav ca 100 får kvarka per år, så är chansen att smittas 0,2%... sånt leder ju till slut att man kanske inte tar det på allvar när det kan komma att behövas.

Nu kan jag iallafall lugna alla som tror att det går kvarka i Falun med att det gör det inte. Inte härifrån iallafall. Botijo och Arragorn är klart bättre nu men har lite snor och hosta kvar. Ingen, peppar peppar, av dom andra har uppvisat några direkta förkylningssymptom förutom Cherokee som också torr hostar men utan snuva. Tycker att hon borde ha stått med feber nu om hon också skulle insjukna som dom andra 2 gjort. Huvudsaken är att Lilleman och Difusa håller sig friska och jag är glad att jag inte släppt ihop dom med de andra stona än. Precis vad jag sa när vi flyttade hit till ett smittfritt stall och parasitfria hagar, att nu ska ni se att hästarna blir sjuka, och jodå, som ett brev på posten:)

Gokväll!

Färganalys

Nu har jag fått tillbaka färganalyserna på Botijo och Heleno. ANCCE har erbjudande om färganalyser året ut då man vill ändra felaktigheter i stamboken. Många hästar är inskrivna med fel färg och så var även fallet med Heleno. I stamboken är han inskriven som brun men är nu gentestad svart. Det känns ganska skönt att få det frågetecknet utrett. Det lustiga är att han var brun när han var liten och de flesta svarta föds ju älggråa. Har läst mig till att det finns en färg som heter dominantsvart och de föds bruna, kanske han tillhör dom.

Det var väl Heleno som jag var mest nyfiken på men eftersom man fick 2 analyser till priset av 1 så fick Botijo hänga med där. Han är brun och där var det väl inga frågetecken direkt:) Däremot blev jag lite förvånad att han inte kan lämna svart, trodde att alla bruna hästar kan, till viss %, lämna svart... man lär så länge man lever.

Heleno VI - stamtavla
Genotyp ggEaaaCC
Fenotyp Negro
Det betyder att han lämnar svart, brun, fux, skimmel och gult, palomino tillsammans med gul partner.
Brun och fux avkomma har han fått så det var heller ingen överraskning.

Här ca 7-8 mån och definitivt brun?

Vuxen och svart

Legendario Botijo - stamtavla
Genotyp ggEeAACC
Fenotyp Castano
Det betyder att han lämnar brun, fux, skimmel och gult, palomino med gul partner. Botijo har en metallisk brun som lyser som koppar i solen.

Själv tycker jag det är spännande och fascinerande med färg oavsett om det är brunt, svart, fux, gult eller skimmel. Alla färgerna har sin charm, själv hade jag som kriterie när jag köpte Maggan att hästen skulle vara brun med bläs och strumpor - och så blev det...

Alla på plats!

 Så var alla hästarna på plats och nu kan vi pusta ut. På onsdagen för 2 veckor sedan körde vi hem dom och det gick över förväntan bra. Botijo, Aragorn och Cherokee gjorde ju sina första resor och lite nervös var vi för hur det skulle gå. Inte kul om det tar ett par timmar per häst att lasta när det är 7 som ska åka:) Vi hade hjälp av Petra som också körde en bil o släp så då gick det lite fortare. 5 tim så var alla 7 på plats och det får vi vara väldigt nöjda med. Problemet, som jag hade målat upp, var hur jag skulle få hem Cherokee eftersom hon är rysligt kär i sin mamma och utan lastträning så antog jag att det kommer sluta med en olycka att lasta henne själv och ville därför helst att hon skulle åka med mamma Maggan, då hör det till saken att mamma Maggan är en väldigt stor dam och dotter Cherokee är ännu större så det ska till ett rejält släp för att få det att funka och Petras stora Boj-boggie fixade det galant. Cherokee var riktigt duktig. Vi lastade på Maggan och efter att ha väntat ut Cherokke en stund så klev också hon på, duktiga tjejer. Sedan gick det av bara farten, Botijo klarade det också galant och likaså Arrgorn. Dom andra är åkvana så dom var det bara att lasta och åka med. Väl hemma sedan i stallet så rådde total förvirring, ungefär som man skulle ha släppt ut ett gäng höns. Difusa o Lilleman fattade nog ingenting av det hela. Det är inte bara att flytta en hel flock till ett nytt ställe, kan jag säga. Trots att vi placerat hästarna som dom var placerade i gamla stallet så var det som om dom var tvungna att göra upp om rangen igen. Botijo hade lite problem med Aragorn och var tvungen att hävda sig lite mot polarn. Heleno fick äntligen en boxgranne, lilla Charlie, som han var tvungen att uppvakta. Dessutom så svarade Charlie på uppvaktningen genom att nafsa och blåsa Heleno i näsborrarna så nu är dom ett oskiljaktigt par:) Stona var väl egentligen dom som tjoade mest och kunde nog då inte förstå hur dom skulle överleva denna pärs... men nu har dom alla kommit till ro och hittat tillbaka till sig själva och sina platser igen. Nu märker man att dom känner sig hemma både i stallet och i sina hagar och har accepterat den nya miljön. Hästar är verkligen vanedjur!

Botijo spänd som en fiolsträng, första gången i sin hage.

Stona som myser i varandras närvaro. Än har jag inte släppt ihop Difusa med de andra men man märker att dom gärna vill vara i närheten av varandra. Snart ska dom få gå ihop.

Campanilla som inte riktigt törs sätta ut huvudet genom boxgallret! Läskigt...

Spjuvern...

Hemma!

 Så var dom hemma efter en ordentlig resa som dom ändå verkar tagit ganska bra. I torsdags var vi ner till Seglinge Gård för att hämta dom. Båda klev på släpet utan tvekan och stod som två ljus hela vägen hem. Båda är enormt mysiga och snälla och stoet låter sig hanteras precis hu som helst utan oro och det är så skönt. Är det nåt man är rädd för när man köper häst osett så är det just temperamentet, en galen och tokig häst vill ingen ha utan då står man där med skägget i brevlådan, inte vill man heller använda en sådan i avel. Men dessa två har ett temperament som är riktigt bra. Difusa var ganska tagen fysiskt och jag kan redan se att hon lagt på sig en hel del, bla vätska. Det har varit fysiskt tufft för henne då hon också ska ge di åt Dulzon och hon äter och dricker konstant. Har låtit henne få fri tillgång på hö och bete och får försiktigt öka på kraftfoder och då särkilt protein vilket hon har stor brist av. Hennes rygg och bak är i princip obefintlig. Trots att hon är tunn så är båda väldigt välvårdade, fina hovar, glansiga pälsar och nyfriserade vilket jag tar som ett tecken på att säljaren var mån om att dom skulle anlända i ett bra skick. Jag är mer än nöjd med båda två. Dulzon vill man äta upp, så söt är han:)

 Det här är Charlie!

 Eftersom vi inte tagit hem dom andra hästarna än då det krockade med Difusas ankomst så tänkte jag att jag tar hem Charlieboy som sällskap åt Difusa och Dulzon. Han är en kolugn gammal ponny som gjort sitt här i livet och lever glada dagar nu, men tjohej du:) Denna lilla krabat tog verkligen på sig rollen som den store ledaren på Kragsveden. Han har haft fullt sjå att hålla koll på allt som rör sig utanför hagarna och försvinner Difusa utom synhåll så kallar han dom direkt tillbaka. Han beter sig som han vore både hingst och 4 år igen, sötnos:) och det lustiga är att Difusa och Dulzon rättar sig direkt efter honom och känner sig nog väldigt trygga.

 Här står dom på span efter Charlie när han får gå in i stallet, då blir det lite oroligt:)

 Lilleman måste vila ibland!

Han har ett väldigt vackert uttryck!

 Just anlänt och jättehungriga!

Difusa & Dulzon!

 Stallet hann inte bli klart förens det blev påfyllning:)
Hastigt och lustigt blev vi ägaren till Difusa och Dulzon Casanova från Yeguada Casanova, det gick på ett kick, kan man säga. Hittade dessa två (3) via en vän som har ett PRE-stuteri i Danmark, Stutteri Santjordi, och kunde bara inte låta bli att slå till, särskilt som vi planerat att köpa in fler ston. Det var med hjärtat i halsgropen och nästan med förbundna ögon men klart värt chanstagningen, hoppas vi. Dom åkte från Spanien i torsdags och kom till Danmark i lördags. Där har dom fått huserat hemma hos Gitte tillsammans med hennes sto och föl samt ett 1-årigt sto som också kom med samma transport från Yeguada Casanova. På onsdag åker mina och det 1-åriga stoet vidare till Uppsala och Seglinge Gård och det ska bli enormt skönt att få åka dit och hämta hem dom. Det blev en lång resa så det var bra att dom fått mellanlanda lite hos Gitte och som det ser ut på foton så mår dom hur bra som helst där:)

Tack snälla Gitte för all hjälp!

Jag ska presentera de 2 (3) lite senare.

Bråda tider!

Nu är det bestämt att hästarna kommer hem på tisdag, så nu är det bråda tider att spåna boxar, göra klart hagar och städa av stallet från div verktyg och bråte. Det underlättar att vi satt all stolp redan i höstas så det är bara knorrar och tråd som ska upp. Vi hade lite flyt också med spån då en granne håller på att sågar förfullt och ville bli av med en herrans massa spån så den kom väldigt lägligt för det går åt en hel del spån när alla boxar ska spånas upp.

Det känns enorm spännande men samtidigt nervöst. Känns som när man tagit examen eller körtkort och ska ge sig ut själv för första gången, märklig. Jag har slitit med dessa hästar sen jag var 16 år, varje dag, utan en paus och aldrig haft dom inhyrda med nån form av hel eller halvpension utan skött dom själv och i kollektiv. Bara det att slippa åka fram och tillbaka, fram och tillbaka fler gånger om dagen ska bli helt underbart. Nu kan jag använda den tiden till annat istället. För att inte tala om alla vaknätter inför fölning när man fått ge sig iväg i bilen var o varannan timme... men nu är det slut med det. Nog har man kämpat allt med dessa hästar och nu känns det som jag kanske äntligen får lön för mödan...

Nu är det nära... igen!

 Nu har vi bara skivor kvar att sätta på väggarna i boxarna innan det är dags att påbörja själva flytten. Sadeln är redan på plats... och den är väl det väsentligaste:) Sedan senaste inlägget så har vi (rättare sagt min underbara mor) målat stallet utvändigt en vända och det blev jättefint. Hon gjorde verkligen ett storjobb för det är lite yta och ganska högt att klättra på stege.

Sen var det fönstrena som skulle in och det blev lite krångel då en av pallarna med fönster hade gått sönder. Det blev att skicka efter nya och det blev stopp i bygget, men nu är samtliga på plats. Lite trixit var det innan vi kom på hur vi skulle montera de fönster som är fasta men Robban löste det med att sätta skruvar runt om i fönstersmygen som sedan kunde ljusteras med polygriptång mot karmarna så de satt fast och sen skummade vi vi runt om.

Nästa steg blev galler för fönstren och dom var plättlätta att få upp:)

 ... och här börjar det se hyggligt färdigt ut!

 Och idag var kära far här och kopplade på vattnet så då funkar det med så när vi är klara med att sätt upp skivorna (imorgon) så är det bara att dra eltråd i hagarna och hämta hem dom:)

Tjillevippen!

Trevlig midsommar!

Vill önska alla en trevlig midsommar med god mat och lagomt med nubbe. Regn lär det väl bli så ett bra väder är väl ingen ide att jag önskar er. Själva tar vi en dag off från stallbygget och bara kommer vara. Det blir nog en vända med gräsklipparen nu på fm och sedan midsommarlunch hos syster och systerbarn. Tess är i skärgården och trots att hon är snart 20år så känns dom här "storhelgerna" inte så viktiga när man inte har sin dotter med sig. Men huvudsaken är att hon får en härlig midsommar!

Nu har vi börjat sätta in plank i boxväggarna och det här känns väldigt konstigt och overkligt. Har inte riktigt förstått att snart så står hästarna i dessa boxar... På måndag kommer fönstren och då är vi inte långt borta, säger som Martin, om gud vill och skorna håller, så är vi på plats om några veckor!

5 boxar upp!

Då var vi framme vid momentet att montera boxarna och på fredagen bar vi in allt i stallet och började fundera ut var alla dessa delar skulle sitta. Jag har ju naturligtvis "krånglat" till det lite med att gör en specialare då jag ville ha 2 stora boxar efter kortsidan. 4 av de 10 boxarna har olika mått medans de andra 6 är av samma och det gjorde ju att det inte blev helt självklart var de olika gallren skulle sitta. På lördagen började vi att montera de 2 efter kortsidan och det tog nästan hela dan. När vi var klar så kändes det ändå inte riktigt 100 och det visade sig på söndagen, då vi skulle fortsätta boxmonteringen efter långsidan, att vi naturligtvis satt upp fel galler och missat att klämma in en hörnstolpe:)... kul, kul... gör om, gör rätt. Vår första tänkta lösning på problemet var att helt enkelt ta fram vinkelslipen och kapa gallret... uups.. men efter lite funderingar (svordomar) så kom vi fram till att det helt enkelt var ett annat galler som skulle sitta där. En jäkla tur att vi inte började kapa... Efter den fadäsen så bestämde vi oss för att portionera ut alla delar där de skulle vara och då löste det sig ganska bra och gick undan, så nu är 5 boxstommar uppe!!

 När vi väl hade fått upp de 2 första boxarna så gick det riktigt smidigt att montera de andra. Boxarna är justerbara på både bredden och djupet så det gör att man inte behöver vara så petnoga med måtten. Det funkar också bra att vara 2 st för delarna är inte så tunga. Det var bara dom gallren till kortsideboxarna som var extremt tunga då dom är 4 m och det var lite trixit att få på plats. Hittills är jag väldigt nöjd med boxrna, dom är stadiga och rejäla men inte klumpiga också gillar jag att man slipper stolpar upp i taket. Det gör att det kommer kännas luftigt i stallet. 

Jag kan rekommendera er som går i boxtankar att kontakta Ann-Britt på Gustavsborg PRE som är återförsäljare till YDRE-grinden.

Den ena av boxarna på kortsidan som är rejält tilltagen med måtten 4*5 m och ska så småningom husera Maggan eller Campanilla med föl:)

Kram på er!

Här bor vi...

 ... och många med oss!
Vill göra lite reklam för byns hemsidan; RUPSTJÄRN

PRE/hbl

 

Igår fick Arragorn och matte Marie vara med på lite foton och han blir stiligare och stiligare för varje år.  Det är enormt kul att se sina avkommor växa upp och inte förrän nu kan jag avgöra om det var ett rätt beslut att betäcka Maggan med Heleno och det var det. Vi har ju Cherokee också som är 3 år och hon utvecklas riktigt fint hon med.  Kombinationen PRE/hbl tror jag mer och mer på. Därför kommer Maggan betäckas i år igen med Heleno och det är bara att hålla tummarna att det tar sig så vi får ett nytt föl nästa år. Hon har ju ålder lite emot sig, 22 år, men än är hon pigg och viril, så då är det bara att köra.

Stallet, stallet, stallet… nu är det en byggnad, äntligen. Väggarna är klara och målade och vi ska nu börja montera inredningen, hmmm, det är lite delar som ska ihop. Det här momentet är efterlängtat kan jag säga för det har varit några tunga månader nu, nästan på gränsen till att energin tagit slut. Det är tur att man kan ladda om!

PRE förening och mera vägg!

Vill tipsa alla PRE-entusiaster att nu har en regionförening startats - Region Mitt Pura Raza Espanol. Det ska bli spännande och väldigt roligt. Ni kan läsa mer om detta på föreningens hemsida:

Region Mitt PRE 



... och tillbaka till vardagen:)
Det händer grejer nu. Vips så var båda långsidorna isolerade och vi har börjat sätta panel. Skönt när det biter lite och man ser ett resultat utan att man slitit ihjäl sig. Bara som en jämförelse så tog det 1 tim att sätta lika mycket panel på väggen som det tog minst 5 timmar att sätta i taket - puh... vad vi slet! Nu börjar vi äntligen se ett slut på detta projekt och jag har tom börjat "fantisera" om att inreda stallet - kristallkronor och pelargoner, blir det om jag får bestämma och fotokakel på Heleno i spolspiltan Fina stalllyktor och smideskrokar i sadelkammaren.... ahh vad jag drömmer mig iväg men det kan jag väl få göra:)

Tack Gullviva!

Nu blommar gullvivorna här på gården och då tänker jag på vårat fjordsto som hette Gullviva. Jag är inte vidskeplig av mig men jag tror ändå att det är "våran" gullviva som följt med oss hit. Nästan ingen annanstans härikring har jag stött på denna söta lilla blomma, som till viss del är fridlyst.

Gullviva fick jag och min syster av mormor och morfar när jag var 11 år. Mormor tyckte helt enkelt att vi skulle ha nåt kul att göra när vi var där och hälsade på:) och kruxet i det hela var att mormor och morfar bodde 50 mil bort så ni förstår att varje ledig tid och alla skollov tillbringades hos dom. Morfar fick sköta om henne mellan loven och han hade tanken att använda henne i skogen, vilket han också gjorde till husbehov, även om dom hade delade meningar om hur det skulle gå till då Gullviva hellre gick iväg och betade lingonris än stod still när han skulle lasta timmer. När hon kom till oss var hon bara 2 år så jag fick den äran att rida in henne och det är något som jag inte riktigt kan förstå idag, hur dom kunde tillåta en 11-åring hantera henne hur som helst, men, men, det gick det med, med livet i behåll.
När jag sedan gick ut högstadiet så hämtades Gullviva ner hit till Falun och blev ridhäst på allvar. Det var dressyrträningar, hopptävlingar, barnridning på marknader och julskyltningar osv osv... så kul vi har haft med henne och så många som hon fostrat.
Gullviva blev kvar med mig och syster tills för 3 år sedan då vi fick ta bort henne pga ålder, då var hon 30 år. I 28 år fick vi glädjas med henne och jag har henne att tacka för mycket!

 

Här är Gullviva med min Therese som då var dryga 3 år, i full fart!

Gullviva och Maggan in action!

Här är det löshoppning och var det något hon var bra på så var det att hoppa, högt och snabbt!

... och här är Maggan, i unga år, som jag hittade ett gammalt kort på,

Arragorn och Cherokee´s mamma.