Lycka...

Heleno gjorde verkligen sitt bästa idag och var så otroligt rolig att rida, tänk vad lycklig man blir när ridpasset bara flyter och man vet inte riktigt varför. Intentionen var att arbeta med kommande galoppombyten, samma arbete som vi höll på med i höstas. Nu bara ska det igenom så jag får tragla och tragla tills dess jag får in det i kroppen. Vi började med att värma i öppna på volt och fortsatte sedan en övning som jag tror fick Heleno helt lösgjord och med på noterna. Volt tillbaka på långsidan, skänkelvikning ut till spåret, böja igenom ordentligt i hörnet och fortsatt sluta på kortsidan, samma sak igen halva långsidan, volt tillbaka, skänkelvikning till spåret, genom hörnet, sluta kortsida. Efter denna värmning fortsatte vi med övergångar, galopp-trav, galopp-skritt och vice versa och när det kändes ok så fortsatte vi galopparbetet på åttan och det är här själva bytet ska komma. Han fixar nu 1 travsteg mellan bytet från vänster till höger galopp så det känns så nära, men ändå så långt bort. Det hänger helt på mig och min timing, bara att nöta och nöta. Han byter om jag inte "tänker" men det är så svårt, jag blir så till mig innan. Roligt är det iallafall och Heleno känns så lätt och allert trots den råstyrka han besitter, han är otroligt stark fysiskt. Har aldrig känt det i någon häst förut och när det klaffar känns det som att det finns inga gränser för honom, så härligt. Man blir helt lycklig efter ett sånt pass...

Nu ligger jag och spanar på Campanilla på skärmen, hon står och sover - så söt hon är. Trodde det skulle underlätta med kamera i stallet men jag vet inte det, ja. Nu blir man ju och glo hela tiden. Igår vid 00.30 så började hon vaja fram och tillbaka tills hon, rätt var det va, la sig ner. Kastade med huvudet lite oroligt mot magen och naturligtvis hade hon lagt rumpan bakom en stolpe som skymde sikten så jag kunde inte riktigt se vad som försigick, där bak - till slut fick jag lov att åka upp för att kolla och det visade sig vara falsklarm. När jag kom tillbaka var både Robban och Therese engagerade framför skärmen, så nu kan ju ingen i familjen sova och det var ju inte riktigt meningen...