Nu har Campanilla gått dräktig i 214 dygn så nu börjar det hända saker. Magen växer till sig för varje dag nu och jag tycker att man kan se var fölet ligger, det blir bulor lite här och var. Hon är tjockare än när hon gick med Botijo, kanske för att hon nu är rundare hela hon. Hon var ju 4 mån dräktig med Botijo när hon kom till sverige och det tog nog en del på henne.
Det är så spännande eftersom det blir Helenos första renrasiga avkomma. Blir det som jag tror så kommer det ett sto som är elegant som Campanilla och stark som Heleno. Jag tror att dom två kommer komplettera varandra bra om nu avkomman kan få dom bra egenskaperna och inte dom dåliga av dom båda, iofs så har dom ju inga dåliga egenskaper
, tycker ju jag, naturligtvis.Skämt åsido, det är verkligen en tjusning det här med avel, man vet aldrig vad som slår igenom men det är intressant att se om det blir på nåt sätt som man tänkt. Bara känslan av att kunna tillverka egna hästar, är underbar. Man får blodad tand fast att man inför varje fölning nästan lovar sig själv att det är den sista. Den nervositet som infinner sig är hemsk och den håller i sig några dagar efter själva fölningen också. Jag har en förkärlek till att se hur allt kommer gå snett och fel att både mamma och föl mister livet, hua, nu börjar det igen...
På fotot kan man se att magen börjar tillta, här är hon 6 mån dräktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar