Tänkte filosofera lite kring PRE avel´n. Varför och hur?
Tror att man måste ha en avelsplan och ett klart mål med sin avel, om man ska ha en chans att ”lyckas”. Denna plan är nog sedan väldigt viktig att hålla sig till, och då menar jag decennier framöver, för att inte blanda äpplen och päron. Nu är det ju klart att man kanske måste revidera sin plan men ändå försöka hålla sig till grund- idéen.
Jag hör ju till den absolut minsta skara av ”renrasig uppfödare” här i Sveariket, med dagsdato, 1 renrasig avkomma, 2 partbreed-halvblod och 1 renrasig på väg. Därför känns det ännu mer viktigt för mig att det ”lilla” jag producerar ska det bli någon sorts kvalitet på.
Svårigheten med att hålla sig till sin avelsplan är att stå för den även om det inte blåser medvind. Våga ha egna uppfattningar, stå upp för sina mål och inte bara följa strömmen, som ibland, kan jag tycka, blir lite väl kommersiell.
VARFÖR
Därför att PRE är så underbara och denna ras behövs och kan bidra med mycket här i Sverige. Jag har iof sig inte samma uppfattning om rasen idag som jag hade då jag kom i kontakt med den för 5-6 år sedan. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag finns mycket mer information att ta del av.
Jag har haft förmånen, under några år, att få delta i många arrangemang kring rasen och därmed också fått lära mig mycket, även om det är en aldrig sinande källa. Mycket av informationen finns ju bara att nå på Spanska, tyvärr. Därför får man också improvisera och kanske bilda sig egna uppfattningar. Hur som helst måste vi ju utgå ifrån vad vi i Sverige vill ha för ”typ” av häst eftersom kulturen skiljer sig ganska mycket mot Spanien. Ex vis så är ju inte ridskolekulturen så utbredd i Spanien som här hemma. Ridskolorna producerar väldigt många ryttare som efter många år på skolan gärna går över till att ha egen häst.
HUR
Här i Sverige så produceras ju nästa bara ridhästar som till största del används inom motionsridning och till tävling i olika discipliner och på olika nivåer. Vi använder ju inte hästen i ”arbete” på samma sätt som för 40 år sedan. Därför anser jag att man måste anpassa aveln till den kategorin, utan att för den delen tappa rastyp. Skulle vi producera PRE för den typ av ridning som gjorts tidigare i Spanien så skulle inte många hantera den. Vilka har behov av en förstklassig ”tjurfäktar” häst eller en outtröttlig ”arbetsmaskin” som kan vara ute i fält 8 timmar om dagen?
Lika illa blir det om man bara avlar linjer som ger rena sagohästar för syns skull vilket ju har varit ett kännetecken för PRE - vykortshästen. Detta är något som man frångår även i Spanien, idag.
I Spanien är många av de främsta uppfödarna väldigt noga med att hålla sig till sin blodslinje för att ibland tillföra nytt blod – som då är noga igenomtänkt. Man selekterar också ganska hårt, eller har gjort i alla fall, för att enbart avla på de bästa individerna. Det är ju nog så viktigt i all avel men en förmån för de som har ett brett avelsurval med en stor årlig tillväxt.
Samma förmån har ju inte jag som den pyttelilla uppfödare jag är, men då kanske det blir ännu viktigare att hålla sig till sin plan. Iofs så ingår det ju en viss selektering i min avelsplan då jag har som mål att föda upp trevliga ridhästar och inte nya avelsmatadorer.
Precis som i Spanien så vill jag försöka hålla mig inom en blodslinje. Eftersom dessa ”rena” blodslinjer just selekterats hårt under många decennier så tror jag det finns ”mycket goda” gener som man ska försöka föra vidare. Själv har jag fastnat för en blodslinje som heter Guardiola. En ren slump, faktiskt.
Guardiola är en mycket eftertraktad och välrenomerad blodslinje som utmärkt sig ofta på spanska utställningar och i andra sammanhang.
I år togs 4 championtitlar under SICAB (Spanska mästerskapet) av Guardiola-mixade PRE. Det är ingen slump utan ett resultat av ett mångårigt avelsarbete. En hingst att nämna är Centella V, som gjort ett stort avtryck i den spanska aveln. Han har lämnat många fina avkommor och hyllades i en egen programpunkt under SICAB 2002. Här visades han upp tillsammans med sina avkommor.
Centella V är Helenos morfar.
Tror att man måste ha en avelsplan och ett klart mål med sin avel, om man ska ha en chans att ”lyckas”. Denna plan är nog sedan väldigt viktig att hålla sig till, och då menar jag decennier framöver, för att inte blanda äpplen och päron. Nu är det ju klart att man kanske måste revidera sin plan men ändå försöka hålla sig till grund- idéen.
Jag hör ju till den absolut minsta skara av ”renrasig uppfödare” här i Sveariket, med dagsdato, 1 renrasig avkomma, 2 partbreed-halvblod och 1 renrasig på väg. Därför känns det ännu mer viktigt för mig att det ”lilla” jag producerar ska det bli någon sorts kvalitet på.
Svårigheten med att hålla sig till sin avelsplan är att stå för den även om det inte blåser medvind. Våga ha egna uppfattningar, stå upp för sina mål och inte bara följa strömmen, som ibland, kan jag tycka, blir lite väl kommersiell.
VARFÖR
Därför att PRE är så underbara och denna ras behövs och kan bidra med mycket här i Sverige. Jag har iof sig inte samma uppfattning om rasen idag som jag hade då jag kom i kontakt med den för 5-6 år sedan. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag finns mycket mer information att ta del av.
Jag har haft förmånen, under några år, att få delta i många arrangemang kring rasen och därmed också fått lära mig mycket, även om det är en aldrig sinande källa. Mycket av informationen finns ju bara att nå på Spanska, tyvärr. Därför får man också improvisera och kanske bilda sig egna uppfattningar. Hur som helst måste vi ju utgå ifrån vad vi i Sverige vill ha för ”typ” av häst eftersom kulturen skiljer sig ganska mycket mot Spanien. Ex vis så är ju inte ridskolekulturen så utbredd i Spanien som här hemma. Ridskolorna producerar väldigt många ryttare som efter många år på skolan gärna går över till att ha egen häst.
HUR
Här i Sverige så produceras ju nästa bara ridhästar som till största del används inom motionsridning och till tävling i olika discipliner och på olika nivåer. Vi använder ju inte hästen i ”arbete” på samma sätt som för 40 år sedan. Därför anser jag att man måste anpassa aveln till den kategorin, utan att för den delen tappa rastyp. Skulle vi producera PRE för den typ av ridning som gjorts tidigare i Spanien så skulle inte många hantera den. Vilka har behov av en förstklassig ”tjurfäktar” häst eller en outtröttlig ”arbetsmaskin” som kan vara ute i fält 8 timmar om dagen?
Lika illa blir det om man bara avlar linjer som ger rena sagohästar för syns skull vilket ju har varit ett kännetecken för PRE - vykortshästen. Detta är något som man frångår även i Spanien, idag.
I Spanien är många av de främsta uppfödarna väldigt noga med att hålla sig till sin blodslinje för att ibland tillföra nytt blod – som då är noga igenomtänkt. Man selekterar också ganska hårt, eller har gjort i alla fall, för att enbart avla på de bästa individerna. Det är ju nog så viktigt i all avel men en förmån för de som har ett brett avelsurval med en stor årlig tillväxt.
Samma förmån har ju inte jag som den pyttelilla uppfödare jag är, men då kanske det blir ännu viktigare att hålla sig till sin plan. Iofs så ingår det ju en viss selektering i min avelsplan då jag har som mål att föda upp trevliga ridhästar och inte nya avelsmatadorer.
Precis som i Spanien så vill jag försöka hålla mig inom en blodslinje. Eftersom dessa ”rena” blodslinjer just selekterats hårt under många decennier så tror jag det finns ”mycket goda” gener som man ska försöka föra vidare. Själv har jag fastnat för en blodslinje som heter Guardiola. En ren slump, faktiskt.
Guardiola är en mycket eftertraktad och välrenomerad blodslinje som utmärkt sig ofta på spanska utställningar och i andra sammanhang.
I år togs 4 championtitlar under SICAB (Spanska mästerskapet) av Guardiola-mixade PRE. Det är ingen slump utan ett resultat av ett mångårigt avelsarbete. En hingst att nämna är Centella V, som gjort ett stort avtryck i den spanska aveln. Han har lämnat många fina avkommor och hyllades i en egen programpunkt under SICAB 2002. Här visades han upp tillsammans med sina avkommor.
Centella V är Helenos morfar.
Guardiolan kännetecknas främst av en god benstruktur samt ett bra arbetshuvud med goda gångarter, framförallt galopp. De Guardiola-hästar jag träffat har verkligen bevisat just sin samarbetsvilja och det trevliga temperamentet. Kanske kan jag tycka att en ”ren” Guardiola kan vara lite väl krallig och därför tror jag på att föra in mer Cartujano/bodaco blod, vilken ju också ligger till grund för denna blodslinje.
Guardiola stuteriet har byggt upp sin avel på PRE´s som köptes in av Roberto Osborne, hästar av bocadoblod. Därefter har det mixats in en del Yeguda Millitär-blod.
Eftersom Heleno är en ren Guardiola så vill jag föra tillbaka mer cartujano/bocado blod då jag tror att det lättar upp typen av häst. Därför köptes Campanilla in som härstammar från de ”rena” cartujano linjerna. Hon har många intressanta individer i sin stamtavla från stuterier som Granda, Urquijo, Daza, Terry och inte minst Roberto Osborn Vazguez – rena Bocadolinjer.
Campanilla XIX är en väldigt typisk PRE med sitt nobla utseende och mjuka temperament. Hon har dessutom enorma gångarter, skritt, trav och galopp. Hon rör sig mycket framåt med lagom knälyft.
Helenos kvaliteter är en jämngod exteriör, en enormt stark fysik med mycket god benstruktur samt ett bra temperament. Kunde önskas något mindre vinklade haser och därför kanske han ska användas på ston med lite rakare haser. Han har ändå inte nedärvt dessa till sina 2 avkommor (ej renrasiga) men då har också det stoet ganska raka haser. Han kunde också få vara lite lättare fram.
Här är den muntliga kritiken från Avelsvärderingen 2005 på Grevagården.
Exteriör
Välproportionerlig maskulin hingst med naturlig resning. Uttrycksfullt huvud, välformad hals, liggande bog, djup bål, välformat kors. Något tåtrång fram, krokhasig. Kort och spänd skritt. Framåtgripande och taktmässig trav, svag mekanik bak.
Jag visade honom 2 månader från det han kom från Spanien till mig och det gjorde också att han var ganska spänd att komma ut i en ny miljö så fort och ville helst bara takta runt och kolla publiken.
Fler ston av samma blod som Campanilla eller ett Guardiola-mixade ston står nu högst på önskelistan för att mina avelsplaner ska kunna genomföras. Sedan är det ”bara” att hålla tummarna för att det slår väl ut och inte en massa skithästar blir till. Det kommer krävas några avkommor och många år innan det går att utvärdera! Återkommer då….
Kanske enklare om man gett sig in i kaninavel istället… menar då snabba resultat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar