... idag styrde vi kosan mot Järvsö och till Sigrid Bergåkra-Berglund på Bergåkra Gård, för att träna för spanjoren Vicente Rotger. Det blev en väldigt lång dag och både jag och Heleno är nu helt slut! Heleno fick stå i en box ett tag när vi kom upp för att vila (!!) lite innan det var vår tur, men det var bara det att boxen tillhörde ett sto och var inte urmockad. Heleno har väl aldrig trivts så bra, nånstans! Han befann sig i himmelsriket och hade fullt sjå att sniffa och flema och tog på sig rollen att vakta boxen tills donnan skulle komma hem igen. Detta var ju lite olyckligt då han blev ganska het på gröten när vi väl skulle rida. Så länge han var i boxen så var han som tjuren Ferdinand, men sen ute på stallbacken och i ridhuset så kunde han inte tänka på något annat. Det blev väldigt ofokuserad ridning, till att börja med. Har väl aldrig varit med om att Heleno varit obstinat tidigare, snarare tvärtom. Iofs var det ju bra nu när vi hade tillgång till en bra tränare för vi blev direkt satta i ordentligt arbete. Fick en hel del "aha"-upplevelser och jag trivdes riktigt bra med Vicente.
Vicente var lugn, metodisk och väldigt lätt att ta till sig av. Vi arbetade mycket med övergångar, dels för att han behövde det då han bara focerade mina hjälper, men också inför ridprovet på Championatet. Vi fick lite tips bla kring olika tempon i ex traven. Sedan fick jag rida tillfälligt med väldigt breda händer - vilket varit en dödssynd - men det funkade faktiskt riktigt bra. Men det var bara tills han accepterade skänkeln då skulle handen direkt tillbaka. Just att acceptera skänkeln fick en ny innebörd för mig och var nog det största "aha´t". Jag tycker att jag använder mig av en bra stödjande skänkel, men nu förstår jag att så har fallet inte varit. Eftersom jag varit i enorm konflikt med mig själv huruvida man får "ta tag" i en häst eller inte, så blir det ju också lite fessigt vilket Heleno genomskådat, men nu fick han se på andra bullar - skänkel betyder inte "dra matte ur sadeln" utan "läng steget" eller "ta med dig energin uppåt" det betydde ju att jag fick lov att hålla tillbaka för kung och fosterland, men när Heleno tillslut insåg att jag, idag, var envisare än han så fick jag en häst som kändes som smör, att sitta på. Han följde min sits helt och blev fokuserad på mig istället - jättekul! Så nu blir det att träna vidare på detta samt fortsätta med dieten.
Som Vicente sa, 60 kilo minus, till Championatet blir perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar