... idag slog det mig verkligen hur mycket jag älskar min lilla dotter. Efter några år av tonårstrots så har hon mognat till att vara en helt underbar tjej! Just tonåsrstiden tar mer än man medger när man är mitt uppi den och när den sen sakta drar ifrån så vaknar man upp ur ett sorts töcken. Tänk så mycket energi som spillts i div "onödiga" dispyter och urladdningar. Men kanske man måste igenom dessa för att få tillräckligt med sig i ryggsäcken in i vuxenlivet. Så många gånger man fått höra hur korkad man är, och hur många gånger det har hotats med att flytta hemmifrån sin hemska mamma - detta känns nu som ett minne blott - så skönt att istället, ibland, få höra hur gullig och söt mamma man är, det värmer så gott.
Dessutom har dessa modersinstinkter en förmåga att ställa till det genom att man varit orolig så fort hon gått utanför dörren. Senast idag slog dom till med rejäl kraft efter att Therese varit hos frissan. Jag stod och väntade på henne för skjuts hem och sms-ade, Blev du nöjd?, fick till svar - Nej vill bara hem och grina!
Shit tänkte jag, vad i he***te, har hon klipp pottfrissa på ungen och förstört självkänsla och självförtroendet hennes för resten av livet!!!! La upp en strategi för hur jag skulle gå tillväga för att totalt krossa denna frisersalong, vad är bäst - flera briljanta ideer, kom jag på. Tänkte också ut hur jag skulle bemöta en totalt förkrossad Therese, köra med JO, men du blev så fin (fingrar i kryss bakom ryggen) eller nej nu får det vara nog, vi går tillbaka och kräver att dom sätter tillbaka håret. Hann besinna mig innan hon kom traskande och förnuftet knackade lite på axeln, vadå det är ju bara nått så ytligt som lite hår, kom igen, det växer ut igen...
Hur som helst blev hon jättefin i sin nya frisyr och hon fick behålla den långa kalufsen och jag tänker faktiskt själv, istället, gynna denna duktiga frisör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar