Sjuk- & friskrapport

Heleno var inte lika svälld idag som igår kväll. Nu har blodet runnit ner, nästan, mellan näsborrarna som det ser ut. Han verkar inte ha särskilt ont heller, inga huvudskakningar eller nåt sånt. Det låter, också, lite som om han är förkyld när han andas. Däremot så lägger han ena örat lite tillbaka och drar man fram örat så vill det, liksom, åka tillbaka. Vet inte om det var nåt tillfälligt bara ikväll. Kunde inte märka att han tyckte det var obehagligt när jag rörde örat, fram och tillbaka. Är det lika imorgonbitti får jag kanske ringa vet och höra om det kan ha nåt samband. Kanske nån reflex då det antagligen är ganska svullet i näsgången? Vad vet jag...

Typiskt är det iallafall, vi som ska träna för Ricardo på fredag. Det är ta mig f-n som om det inte är meningen att vi ska vara med på dom träningarna. Vi som har tränat så fint nu och skulle visa Ricardo vad duktiga vi blivit, men så blir det antagligen inte. Vi ska då iallafall åka dit och i värsta fall kan vi arbeta med lite skolor i skritt och lite lydnadsövningar. Det är verkligen bra med Ricardo, han brukar ha övningar i bakfickan. Det kommer ju bli problem att anstränga Heleno så länge näsgångarna är svullna, då kommer han ju inte få nå luft och det vore ju snyggt om jag ska kväva honom också... få se om vi tar oss till ridhuset imorgon så vi kan känna oss för lite.

Tur, peppar...peppar, så är då alla andra hästarna vid god fysik och gott mod.

Maggans eventuella ringorm visade sig vara vanliga svamputslag och är nu borta. Antagligen höll nog teorin om att vi slarvat lite när vi blandat i färsk jäst i hennes kraftfoder. Nu löser vi upp jästen i vatten först och sen blandar vi i det.

Campanilla, hon börjar bli lite tung nu. Konstaterade idag att nu har hon fölmage nästan ända upp till ryggen. Tidigare har den varit päronformad. Tyckte ett tag att det stog helt still men det kanske är för att fostret nu tar mer plats uppåt i magen. Hon kommer nog bli väldigt stor, ser det ut som. Det är ju bara 2 månader kvar nu :)

Cherokee hon fortsätter att sköta sig i grimskaft. Hon kan till och med gå in före sin mamma, hon är duktig, hon.

Botijo han avnjuter sina sista veckor som ung-grabb. Nu när snön försvinner och vi kan börja vara på ridbanan igen, så ska vi köra igång med lite grunläggande arbete med honom. Det kommer han nog tycka är kul och jag med. Synd inte han är inriden och utbildad nu, då hade jag kunnat var med på honom istället på fredag. Det hade varit läckert.

Gonatt!