Usch...

... imorse var det nollgradigt och jag fick skrapa rutan på bilen. Nu är det bara att inse att det är slut på sommarn. Lite jobbigt, kyla och snö är ok men detta mörker som kommer, är bra jobbigt.

Och Botijo har dragit på sig en hovspricka, eller det ser mer ut som han skurit sig på nåt. Det är hörnstödet som rykt men det verkar "bara" vara hovväggen. Nu har han fått stå inne sedan i måndags, med undantag för lite utgång i rasthage, när sprickan upptäcktes med antiseptisk salva och cortaflexlinda och det ser ut att gå fint. Hovslagarn ska få komma och nypa bort flärpen så jag kommer åt bättre att hålla rent. Typiskt!

Har fått tid för sadelinprovning nästa fredag, äntligen. Lena Lilja kommer från RidIn så får vi se om dom har någon Amerigo-modell som kan passa. Ska bli så skönt om vi hittar nåt och till slut kommer rätt. Nu avstår jag helt att rida innan detta problem är löst. Annars förstör jag väl ryggen helt på han. Det märks så tydligt när jag rider honom, han hugger i bettet och blir het, är ovillig att böja sig i sidorna och får verkligen ta i för att komma inunder sig, och det har uppstått sista tiden. Han är också sänkt i ryggen mer än vanligt och han som har en bra rygg i grunden - ska bli jätteintressant att rida honom i andra sadlar.

Ridprovet, var det ja, ni ska få se hur det, bitvis, inte ska vara. Här är det inte hela sanningen att han har en felaktig sadel utan han var också fruktansvärt pigg och olydig, även om man inte riktigt ser det på filmen. Matte blir också enormt passiv i dessa miljöer och åker häst istället för att rida - vet inte varför det blir så. Inte förrän i sista galoppen börjar jag rida - då vart jag tillslut så skitförbannad och det kan man se på Heleno för då skärpte han till sig:)