MIO, var det, ja...

... och hela servern skulle nog kapsejsa om jag gick in på detaljer om denna herre!
Fick ett samtal för ca 4 år sedan om att en Borzoikennel var tvungen att göra sig av med sina hundar och att det fanns en "bedårande" 4 mån hanne som behövde omplaceras! Åhh så gulligt, tänkte jag och Therese men Robban var skeptisk (citat; total motståndare). Vi beslöt att åtminston vara "hundvakt" till nåt annat hem dök upp - vilket det aldrig gjorde och vi blev fast med han.

Första dagen han var hos oss så gjorde han sig hemmastadd genom att skena runt som en galning, upp och ner överallt. Therese och jag tykte det var så gulligt och hejade på som bara den medans Ajax, vår collie, närmast skakade på huvudet. Detta skulle vi senare få äta upp. Så mycket huvudbry som denna lilla krabat orsakat oss, exvis när han var kring året och jag kommer hem från jobbet och får se att det ligger en massa skumgummi i soffan, vilket visade sig vara Mio som totalt rivit sönder den - fram med nål och tråd och försöka reparera, eller när han smet en morgon innan Robban skulle till jobbet och han fick jaga honom kring hela byn springandes mellan husen och hälsa grannarna godmorgon, -jaha är du på väg till jobbet?, eller alla porslins/glas/blomkrukor som legat huller om buller, eller alla andra möbler han tuggat sönder, eller all mat (både som legat framme och i skåpen) som man hittat i hans säng, alla gånger jag släppt lös honom och nästan fått kalla in livgardet för att hitta honom igen - han behöver ca 10 sek för att komma 1 km bort! Oj, listan skulle kunna göras hur lång som helst. Insåg att vi hade en sk "problemhund" och läste allt jag kunde komma över och förstod då att mycket av buset berodde på otrygghet, vilket kunde botas med en bur, men istället för att ha han i bur så tänkte jag att tvättstugan, den blir bra den. Satte galler ända upp i tak så att dörren skulle kunna vara öppen och han kunde se ut i huset - kommer hem och tvättstugedörren är avhakad och en lycklig Mio kommer och hälsar.

Nu har han ju blivti 4 och har faktiskt slutat med de flesta hyssen och idag är han faktiskt en rikigt trevlig hund. Nu orsakar han oss inte längre huvudbry utan vi får istället ofta ett gott skratt. Tänk när jag hittade honom på rygg i kökssoffan med huvudet på kudden och bakbenen över andra armstödet -det var en riktig syn!