... nu har vi testat ston i en veckas tid och Heleno, den stackarn, får inte komma till. Maggan, iofs, visade en bra brunst denna vecka men jag beslutade att vänta till nästa. Då har jag en bra koll på vilken dag hon ska få ett språng plus att vi nu har 2 veckor på oss att lära Cherokee att stå själv en stund.Campanilla är då inte långt borta, hon har nu börjat sitt kuttrande genom att bita Heleno i näsborrarna tills han piper, nafsa i hans täcke som hänger på boxdörren, samma procedur varje gång... så henne ska jag nog kunna lita på att hon gör matte glad (och Heleno med för den delen).
Men våran lilla gäst, Cassie, hon spelade oss ett riktigt spratt. Hon har stått hos oss nu i 3 veckor och inte visat någon som helst antydan till brunst så hennes matte bestämde sig för att ta hem henne ikväll. Hon hinner knappt släppa ut henne i hagen så brunstar hon förfullt. Så tokiga dom kan vara.... vi var tvungna att skratta. Nu kommer hon tillbaka om ett par dar så får vi se om hon står kvar och att vi då får ett språng på henne med. Hon är så välkommen, tillbaka.
Det är inte bara, det här. Det räcker inte med att det är en hingst och ett sto, det ska stämma med så mycket annat också, naturen är förunderlig och spelar oss spratt ibland.
Men skam den som ger sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar