Väldigt lite PRE...

... är det här nu. Tiden går och huxflux är Botijo anmäld för avelsvärdering. Denna lilla krabat som skulle varit såld och någon annans för längesedan, enligt planen, hmm... Så blev det inte och nu har han blivit en stor kille och tanken är nog att behålla honom ett litet tag till för att se vad det blir av honom. Han har utvecklats väldigt possitivt från det att han var ganska anskrämlig och oproportionerlig som liten. Han blir den lite mer högbenta och eleganta modellen, ser det ut som. Kanske får jag nån nytta av honom i framtiden. Ska bli kul att se vad han kan ge för avkommor så småningom. Planen är väl att hitta ett sto som matchar honom, gärna som också är lite högbent och kanske med en lite högre ansatt hals och med flytande gångarter. Botijo´s mamma Campanilla har väldigt bra gångarter men det har inte nedärvts rakt ner till Botijo, han har inte samma schvung och långa steg som sin mor. Men det borde ändå ligga i hans gener och kanske han nedärver det, ska bli spännande att se. Han har absolut inte någon dålig gång utan han är reglebunden, taktfast och har längd i steget. Skritten är iallafall jättebra, där tar han bra med mark och det är nästan huvudsaken - en dålig skritt är svår att göra något med.

Detta med gångarter är väldigt på tapeten nu i pre-aveln. Jag vill naturligtvis också ha en häst med bra gångarter, annars kan man ju inte rida. Skulle vara skitjobbigt med en häst som grisepasssar eller rör sig som om den vore halt, det skulle inte vara så bekvämt, kanske.... inte skulle den kunna balansera sig heller. Ändå så ringer en liten varningsklocka för mig. Det finns, enligt mig, en stor risk med att sätta gångarter som den primära variabeln för hur man selekterar. Så har man ju bedrivit halvblodsaveln (om vi pratar dressyrhästar) senare åren och det har ju resulterat i att det finns väldigt många extrem-hästar som inte så många klarar av att rida. Det finns liksom inga gränser för hur man kan avla, rida och nästan tortera sina hästar för att dom ska vifta och flaxa så mycket som möjligt med benen, så vill vi väl inte ha det? Själv tycker jag nog att temperament måste vara det primära, har man en häst som är trevlig att umgås med och som har ett bra arbetshuvud så blir den ju också ridbar och går att utveckla hur mycket som helst. Exteriören måste bli den andra varabeln, hästen måste ha en sund exteriör så den håller att ridas på i 25 år. Vi ska inte behöva byta hästar vart 5 år, för att dom gått sönder. Sen får extraordinära gångarter komma som en lite extra kryddig bonus. Vore så läskigt att se PRE-aveln gå åt samma håll där man bara går på det som är flashigt för stunden och på bekostnad av en en sund exteriör och ett bra temperament.

Botijo, liten bäbis...

 

....och ca 6 månader... gullunge!