Fast mark igen...

Den här perioden på året är verkligen inte kul. Sen snön försvann har det varit bottenlöst, precis överallt, i hagarna, i skogen, ute på åkrarna och den sk ridbanan är absolut värst. Gjorde ett tappert försök för några dagar sedan att beträda den, då låg det istjok kvar provade igen igår, då istjoken försvunnit och då var det istället bottenlöst på vissa ställen. Helenos tog sats och hoppade från fast till fast mark...bedrövligt. Har istället fått hålla tillgodo på vår grusade gårsplan och jobbat lite med tömkörningen,

........ungefär såhär










...och såhär









... vilket slutade såhär... i ingen direkt större succe utan på ljugarbänken!










Idag hittade vi iallfall en "torr" plätt där Heleno äntligen kunde få busa av sig lite - det var välkommet, vill jag lova. Han tog i, som vanligt, för kung och fosterland. Nu bara väntar och längtar jag till att det ska torka upp så vi kan få komma igång med träningen riktigt igen, det här går en ju annars på nerverna.


.... Heleno har då iallafall roat sig i hagen med nå konstiga rörelser, vet inte riktigt vilket dressyrprogram denna skulle platsa in i...









Även hagarna är i ett stort kaos, som en krigszon. Tur att dom åtminstone har skogen att gå upp i, där är det torrt iallafall. Men trots det så hittade jag Cheerokee liggande i den värsta leran. Hon verkade trivas riktigt bra - hur nu det går ihop. Dom verkar inte ha samma referenser som vi, riktigt?









Maggan & Campanilla trivs också väldigt bra med att gotta sig i leran, även om det inte riktig framgår på fotot (Campanilla ser riktigt missvisande vit ut) så kan jag säga att, trots Campanillas stora mage så har hon då inga problem att rulla sig i tid och otid - det är ett evighetsjobb att hålla damerna rena nu. Det är ett stort moln av lera i stallet varje kväll.


Ni ska få ett till foto på Campanilla och hennes mage. Börjar fundera på vad jag ställt till med... betänk att hon har 6 v kvar - hur stor tänker hon bli. Gubevars så verkar det som om det "stannat" upp lite, eller så har jag vant mig. Tyckte liksom att det bara sa pang, så var magen så här stor:












Arragorn och Botijo har då inga problem med att roa sig - bita grimma är deras stor passionslek. Skulle vara kul om man kunde sätta på dom lite fina grimmor, men det går inte, dom är sönder i ett nafs. Kul har dom, iallafall...











Botijo är inne i en riktig tillväxtperiod nu. Man vänjer sig aldrig vid dessa "fula" tvååringar - man kliar sig i huvudet varje gång man ser dom. Visste man inte att det kommer hända en hel del nu under sommaren så skulle man få dödsångest. Stackars honom, det känns nog i kroppen, skulle jag tro. Man får vara lugna med dom tills det värsta lägger sig. Han gillar inte att bli ompysslad nu, det kryper i kroppen på honom när man ska borsta. Man är tvungen att ta det så försiktigt och i slowmotion - och ändå ser han ut att lida nåt hemskt. Han får vara ifred, så mycket som möjligt.
Däremot har Cheerokke vuxit till sig och ser nu ut som en liten häst - så fin har hon blivit, rund och muskulös. Nästan all vinter/fölpäls är borta och fram har det istället kommit en röd och glansig päls. Nu äter hon också igen som en häst, hon har nog helt accepterat att hon har egen box nu.