Alla på plats!

 Så var alla hästarna på plats och nu kan vi pusta ut. På onsdagen för 2 veckor sedan körde vi hem dom och det gick över förväntan bra. Botijo, Aragorn och Cherokee gjorde ju sina första resor och lite nervös var vi för hur det skulle gå. Inte kul om det tar ett par timmar per häst att lasta när det är 7 som ska åka:) Vi hade hjälp av Petra som också körde en bil o släp så då gick det lite fortare. 5 tim så var alla 7 på plats och det får vi vara väldigt nöjda med. Problemet, som jag hade målat upp, var hur jag skulle få hem Cherokee eftersom hon är rysligt kär i sin mamma och utan lastträning så antog jag att det kommer sluta med en olycka att lasta henne själv och ville därför helst att hon skulle åka med mamma Maggan, då hör det till saken att mamma Maggan är en väldigt stor dam och dotter Cherokee är ännu större så det ska till ett rejält släp för att få det att funka och Petras stora Boj-boggie fixade det galant. Cherokee var riktigt duktig. Vi lastade på Maggan och efter att ha väntat ut Cherokke en stund så klev också hon på, duktiga tjejer. Sedan gick det av bara farten, Botijo klarade det också galant och likaså Arrgorn. Dom andra är åkvana så dom var det bara att lasta och åka med. Väl hemma sedan i stallet så rådde total förvirring, ungefär som man skulle ha släppt ut ett gäng höns. Difusa o Lilleman fattade nog ingenting av det hela. Det är inte bara att flytta en hel flock till ett nytt ställe, kan jag säga. Trots att vi placerat hästarna som dom var placerade i gamla stallet så var det som om dom var tvungna att göra upp om rangen igen. Botijo hade lite problem med Aragorn och var tvungen att hävda sig lite mot polarn. Heleno fick äntligen en boxgranne, lilla Charlie, som han var tvungen att uppvakta. Dessutom så svarade Charlie på uppvaktningen genom att nafsa och blåsa Heleno i näsborrarna så nu är dom ett oskiljaktigt par:) Stona var väl egentligen dom som tjoade mest och kunde nog då inte förstå hur dom skulle överleva denna pärs... men nu har dom alla kommit till ro och hittat tillbaka till sig själva och sina platser igen. Nu märker man att dom känner sig hemma både i stallet och i sina hagar och har accepterat den nya miljön. Hästar är verkligen vanedjur!

Botijo spänd som en fiolsträng, första gången i sin hage.

Stona som myser i varandras närvaro. Än har jag inte släppt ihop Difusa med de andra men man märker att dom gärna vill vara i närheten av varandra. Snart ska dom få gå ihop.

Campanilla som inte riktigt törs sätta ut huvudet genom boxgallret! Läskigt...

Spjuvern...