Vår Campanilla

Jag är så oerhört tacksam att vi fick behålla våran underbara Campanilla. Jag nästan värdesätter henne ännu mer nu. Detta underbara sto, så mild, tillgiven och med såna kvaliteter. Vi är lyckligt lottade... känns det som nu.

Hon mår, trots den omilda behandling hon fick, väldigt bra. Det verkar som om hon lagt detta helt bakom sig och är pigg och äter massor. Tror det var bra att hon fick behålla sin fölunge ett dygn och verkligen få konstatera att den var förlorad. Hon blev lite orolig när vi var tvungna att ta honom ifrån henne, men lugnade sig direkt när han kom bortom hennes syn. Däremot hade hon en kraftig rörelsestörning i trav när hon fick komma ut på eftermiddagen, dagen efter. Jag hoppas och tror att det beror på att bäckenet är uttänjt och att hon är öm i muskler så att det inte är någon allvarligare skada. Nu får hon vara i en liten sjukhage några timmar om dagen och vila upp sig. Hon är helt nöjd med det då hon har full syn och kontroll över Maggan och Cherokee, därifrån. Idag taktade hon faktiskt lite när hon gick både ut och in, och det tycker jag inte hon skulle om det var någon allvarligare skada. Hon har heller inga problem med att vända sig snabbt eller lägga tyngden på något av bakbenen. Vi hoppas hon blir helt återställd efter någon vecka.

Vi har ältat detta nu runt, runt och försökt hitta svar på vad som egentligen hände. En teori som jag fått av vår vet är att moderkakan kan ha lossnat lite och att hon då började läcka mölk, men att han ändå klarat sig på den näring han fick och lyckades hålla sig kvar. Jag tror iallafall att han aldrig skulle ha klarat sig, även om han kommit ut normalt. Han var så enormt svag och livlös. De två sista dygnen såg jag inga riktiga fosterrörelser som jag hade gjort tidigare. På fredagen sparkade det så att tom svansen guppade. Antagligen så kanske han blev svagare och svagare och det resulterade i detta. Vilken enorm tur att jag hade webkameran på henne och att hon la sig för att föla så pass tidigt på kvällen. Även om jag vakade henne varannan timme så hade jag aldrig hunnit på henne om hon hade satt igång med fölningen direkt efter att jag vaknat och tittat till henne och sedan somnat om - hon visade absolut inga tecken på att hon skulle föla utan la sig bara ner och inte förrän hon försökte nosa sig i svansen förstod jag vad som var på gång.

Han var iallafall vacker, trodde att han skulle få samma färg som Heleno men när han torkat så var han gyllene gulbrun i pälsen med svart ål och tigerrand på manken. Han var stor och välväxt men tunn. Han hade blivit något alldelens extra...


I'm in love with a fairytale
Even though it hurts.
'Cause I don't care if I lose my mind
I'm already cursed