Campanilla XIX

Nu finns en video på lilla Campanilla på Youtube. Tycker hela världen måste få se hur underbar hon är. Prinsessan...

Denna, något hystriska, video är filmad hos hennes förra ägare i Spanien och det är lite kaotiskt mellan fotbollsmålen.

Värmebölja...

... pust och stånk, vad jobbigt. Jag får lov att säga så för jag har åkt på förkylning. Det blir lite väl jobbigt i denna hetta. Idag stängde jag in mig och sov ett par timmar, riktigt skönt, då natt sömnen störts av en envis hosta. Stallarbete har gått långsamt men jag har iallfall varit duktig och tvingat mig att arbeta Heleno, trots värmen och min förkylning. Stona verkar iallafall vara på gång nu, jisses, vilka trögstartade märrar. Imorgon kommer min vet och går igenom Campanilla så vi får en bra koll över henne innan ev betäckning. Skulle tro att dom är klara till helgen, alla 3. Då blir det bete, jippie, kommer dom tycka.

Min hölev ringde ikväll och meddelade att dom plastar mitt hösilage imorgon, jippie - igen. Skönt att veta att man får kvalitetshö nästa säsong, också. Så fina som hästarna varit på hans hösilage, har dom aldrig någonsin varit. Puts väck är Helenos kalaskula, nästan, iallafall....

Heleno är botad...

... från sin hovslagarskräck. Jörgen har lyckats bota honom och nu är det inga problem att sko hoom bak, längre. Idag var det 3:e gången han fick på bakskor utan några större protester, nästan inga alls, faktiskt. Jag behövde inte ens stå med mutor. Det är så sköt att detta problem äntligen är löst. Har också kommit underfund med att stona måste stå inne i stallet medans han skos för då lyfter han snällt på bakbenen, kanske han känner sig lugn när han har kontroll på flocken.

Nu är det inte mycket kvar av sprickan, heller. Det ser jättefint ut och håller ihop ovanför plattan. Sprickan slutar där plattan börjar, så det har växt ut en bra bit. Idag fick han också en vanlig sko och slapp ringskon. Inbillar mig att hoven blir lite "friare" då och kan arbeta lite mer naturligt. Vi tordades göra så då han har hovväggar som kassaskåp, som Jörgen säger!

Två skoningar till så är nog sprickan ett minne blott.

Brunstrapport...

... om "normalt, ickehästfolk" visste vad vi höll på med så skulle vi nog klassas som tokiga. Dagens stora uppgift och fråga är "är stona brunstiga"? Våran lilla gäst envisas med att hålla igen, ingen brunst idag, heller. Hon får iallafall lära känna Heleno ordentligt och det är ett stort plus när hon väl ska betäckas. Han är så gentlemannamässig med henne genom boxgallret, blåser och mullrar lite och även om hon inte är brunstig så är hon heller inte direkt avvisande. Tålamod, tålamod..

Maggan har också varit lite lurig och inte visat någon riktigt tydlig och bra brunst, vet inte om dom kom av sig när det var så kallt före midsommar. Kanske denna värme som kommit nu, kan råda bot på det. Campanilla hon bör iallafall komma igång snart så det börjar bli dags för ett u-ljud nu. Vill få henne undersökt innan jag betäcker henne, så allt ser ut som det ska. Hon är förövrigt helt återställd från sin hälta och det är då skönt.

Vi har halkat ur planen, lite...

Jisses, vad har jag ställt till med!!

Nu är det skärpning igen. När Campanilla miste sin fölunge så tappade jag motivationen och fokus på Heleno´s träning och det får vi sota för nu. Oj, oj vad han gått upp i vikt, oopps, fort gick det också. Trots att det inte är så väldigt mycket mat i hans hage så ser det ut som om han inte gjort annat än ätit. Iofs kanske det är lika bra han har lite att ta av eftersom det är 3 ston som ska betäckas inom kort.

Så idag var det början på ett nytt liv och träningen är återigen i fokus. Blev lite longering då jag tänkte han kunde få rasa av sig lite, tjohejdu, prova longera ett matvrak i 50 cm högt gräs. Det blev mest en fight om att inte äta och ett jäkla jagande med långpisken. Syrran fotade lite och jag måste bara visa er hur det ser ut från den inte allt för bästa sidan. Hur det kan bli om man inte följt planeringen... Egentligen ska väl dessa foton grävas ner, men jag kan inte låta bli...

... inte särskilt svårt att jobba lång och låg med så mycket gott under näsan...

... får man inget i trav, kan man ju försöka nå lite i galopp...

... tillslut, några travsteg utan matbråk...

... och några galopp...

... rörande överrens om att dagens arbetspass är avslutat och snabbt är ett glömt kapitel...

Jippi!! Kanske...

Fick samtal från Gummans ägare ikväll och dom kom med glädjande besked om att Gumman inte brunstat om, jippie, så långt. Hon ska ultraljudas om en vecka för att vara säkra och för att betäckas om , i det fall hon inte skulle vara dräktig, men vi håller tummarna så dom värker!

Det vore så kul för Gummans ägare om vi lyckats infria deras önskningar. Jätteroligt också för Heleno att få lite avkommor då jag verkligen tycker att han om någon, är väl värd att få sprida sina gener till kommande generationer.

Det var glädjande besked inför midsommar så då har vi något att fira ordentligt.

Nu ska man ju inte ta ut något i förskott, har man fått lära sig den hårda vägen, men samtidigt om man inte tar ut saker och ting i förskott, så får man ju aldrig vara glad... utan bara gå och vänta på nästa steg och så blir det inte nu...

Nu inväntar vi bara vår gäst´s brunst så vi får chansen att göra hennes matte och lillhusse lika glada...

Saknar min lilla tös...

... 40 grader i Turkiet fick jag rapport om igår av Therese och dom har det bra, så skönt att höra. Hon lär vara riktigt brun och fin när hon kommer hem, antar jag.


Den lilla tösen till gäst, vi har i stallet, valde faktiskt självmant att gå fram och hälsa på Heleno idag. Kanske det börjar spira något där så det blir betäckning till midsommar, ja ja, jag är med sa åtminstone Botijo med glittrande ögon. Nej, nej sa dom andra stona i stallet i kör, här är det vi som betäcks och inga andra!! Det var ungefär så ikväll, dom är för roliga och Maggan flörtade med Botijo, ingen ordning alls. Han är ju bara barnet fortfaranade och får nog faktiskt växa på sig lite till. Skulle iofs vara intressant och se vad Maggan skulle lämna för avkomma med en annan typ av PRE än Heleno, nu när det finns 2 avkommor att jämföra med. Kanske han får prova lyckan nästa år, om han är snäll...

Cherokee - linslus...

När kommer solen!!!

Glöm gårdagens...efter regn kommer sol. Hur kul är detta!

Hästarna fick vara ute på fm och dom var riktigt glada att få komma in igen. Detta är ju fruktansvärt påfrestande, det inte bara regnar utan blåser också. Iofs så får vår lilla gäst all tid i världen att stå och flörta lite med Heleno och riktigt känna in atmosfären i lugn och ro, då dom fått stå inne hela eftermiddagen. Hon har inte visat någon brunst ännu, men lugn i stormen, det kommer nog förr eller senare... Hon är iallafall en väldigt trevlig gäst, uppfostrad, lugn och verkar ta det mesta med ro. En liten lady... det blir nog en bra kombination med Helenos också coola temperament.

Nu har jag fått nån sorts bekräftelse på Anders Erikssons tömkörningskurs som blir i juli och jag hoppas att det menas att jag fått plats. Det ser jag verkligen fram emot. Ska bli jättekul att få lite hjälp att komma vidare i det arbetet.

Nu är det filmtajm!

Efter regn kommer sol...

..nån gång iallafall... ska vi tro. Nu har det regnat oavbrutet i ett dygn. Hästarna ser ut som dränkta katter och jag var bara tvungen att ta ett kort på Heleno, totalt genomsur. Tur att det har varit ganska varmt idag åtminstone så hästarna verkade tycka det var ganska trevligt ute trots allt regnande. Det har då varit flug och myggfritt!

Om det nu kunde bli lite bättre väder så skulle stona få komma ut på bete. Får hoppas att det blir det till nästa helg, skulle vara så skönt för dom. När damerna flyttar så ska Arragorn och Botijo få flytta till en hage med mera bete, också.

Idag kom det ett nytt sto till Heleno, jättekul. Får vi hoppas att hon finner sig tillrätta hos oss och att vi får henne dräktig. Hon verkade iofs mest intresserad av Botijo och det kan jag förstå för nu har hn blivit fin igen, !?, märklig unghäst som kan vara så ful och sedan så vacker. Får hoppas att han slutar på att vara vacker när han är färdig. Han kommer nog bli väldigt elegant och den lite "lättare" typen - Heleno´s motsats, kul. Han får också vara med på bild idag...

Igår var vi på studentfest - tänk vad våra flickor har blivit stora, hur gick det till. Man får själv lite åldersnoja när man tänker på det. Det var Linda som gick ut ekonomprogrammet och hon är ett år äldre än Therese, så nästa år är det Therese tur. Vi hade jättetrevligt trots ett evigt regnande men det glömmer man lätt bort i trevligt sällskap. På med mer kläder bara så löser det sig. Lite råkigt bara att vi fick fortsätta festen utan Therese då hon åkte med sin farmor till Turkiet under kvällen. Usch så nervös man blir att släppa iväg sitt "barn" ut i stora världen utan att vara med och hönsa. Men hon har då kommit fram och har säker jätteroligt.

Puss, Therese, om du kommer åt att läsa!

Idag är jag frisk, sa Campanilla...

Idag bestämde sig Campanilla för att det var slut på att gå i sjukhage. När hon släpptes ut bralllade hon runt och stod på bakbenen i en kvart. Uppenbarligen så känner hon sig pigg och allert igen... så skönt att se! Vi bestämde oss för att släppa tillbaka henne till Maggan och Cherokee igen, bära eller brista. Hom blevså glad, äntligen med kompisarna igen och även om Maggan inte brydde sig särskilt (som vanligt) så hälsades hon då välkommen av Cherokee, som nog saknat henne lite. Campanilla travade runt, runt och fram och tillbaka, in och ut i skogen, med Cherokee efter sig, man kunde verkligen se hur Campanilla njöt av att kunna röra sig smidigt igen. Man kan se en ytterst liten rörselsestörning när hon travar sakta, fortfarande, men drar hon på så syns ingenting, hurra!!! Hon rör sig, trots röreslestörningen, ändå bättre än vad många andra gör som är helt friska - skulle haft videokameran och passat på att filma henne, hon har verkligen stil, den damen. Som hon kan röra sig, hon dansar fram.

Fortsätter hon denna vägen så ska det väl inte vara omöjligt att betäcka om henne i sommar, det ser jag fram emot - börja på nytt igen.

Skam den som ger sig...

Fölsjuka...

Om det finns någon sån sjukdom, så har jag drabbats av den. Det nästan värker, vad jag saknar mitt föl nu. Campanilla har släppt Diablo men jag har svårt... det finns nästan inget som är så mysigt som dessa föl, dom små näsborrarna, hovarna, lukten och bustricken dom lär sig. Åhh vad jag saknar det.

Jag får istället leva på minnen av de tidigare fölen, vi haft, fram till nästa sommar, då jag hoppas vi får minst 2 föl.



Därför lägger jag in:




Cherokee f -08, Maggan´s flicka som är sin mor upp i dagen, en riktig liten madam...

...Botijo f -07, som är Campanillas lilla kille och Arragorn´s bästa polare...





































..och Arragorn f- 06 som är Maggan´s föl och som ägs av Marie

Akupressur...

Idag fick Heleno akupressur-behandling av en tjej som är sjukgymnast och har vidarutbildat sig inom akupressur och akupunktur på hästar. Det var nog jättebra, tror jag, och jag är riktigt spänd nu på att rida och känna om det blev någon skillnad. En behandling ska tydligen kunna göra skillnad, så det blir väldigt spännande. Hon var väldigt duktig, vad jag kan bedöma så här långt. Heleno var mottaglig och helt fokuserad på henne, han nästan somnade in helt och såg drogad ut. Jag kan vara lite skeptisk ibland till den här typen av behandling men jag fick fullt förtroende för henne. Egentlgien är det nog inte behandlingen i sig, jag är skeptisk emot utan snarare de som behandlar. Får ibland en känsla av att det finns de som utger sig för mer än dom faktiskt klarar av.

Iallafall så ställde hon mina teorier lite på ända och förvånande berättade att Heleno är svagare i sitt högra bakben än i det vänstra - lite märkligt men kanske inte så konstigt, ändå, när man tänker till. Det är ju det vänstra bak som varit svagast och som jag arbetat mycket med, tom för mycket, som det verkar nu. Hon gick också igenom bogen och tyckte att han var lite tight i musklerna där halsen fäster in under bogbladet. Det är ju inte så konstigt, med tanke på, vilken hals och vilket bogparti, han har.
Vi fick tips på att bla rida många bakdelsvändningar, vilket hon tyckte var den bästa lösgörande övningen för bogarna samt arbeta mycket i vänster galopp. Jag har nog fokuserat min träning för mycket på bakdelen och liksom glömt bort fronten. Lite intressant, faktiskt, så nu får vi tänka om lite i träningen. Vi har iofs jobbat en hel del med sidorna också, men kanske det behövs en lite extra stöt där, nu. Hon kunde ändå inte hitta några punkter där han har ont utan det var en aningens spända muskler som också var lite oliksidiga, ingen fara enligt henne utan helt normalt. Så skönt att höra att han är bra i kroppen.

Nu ska vi träna i 3 veckor och sedan kommer hon tillbaka en sista gång för att se om höger bak kommit ikapp samt att han blivit mjukare i bogen.

På bilden är Heleno 4 år, busig och väldigt tanig. Lite kul att se hur han vuxit på sig, senaste åren...

Flaggan i topp...

... om inte linan i stången varit av!

Sveriges nationaldag och Gullviva skulle fyllt 30 år idag. 9 plusgrader och regn... härligt!
Gullviva var vår fjording som jag och min syster fick av morfar för 28 år sedan och som vi fick ta bort pga åldern för ett år sedan. Hon tar nog hand om Diablo nu.

Campanilla blir bättre och bättre i sin bakdel. Hon får fortfarande stå i sjukhage, för säkerhets skull och eftersom hon inte ska röra sig så mycket fick vi hjälpa hennes livmoder lite med en spruta igår, så hon tömmer sig ordentligt och inte drar på sig en livmoderinflammation. Juvret har också gått tillbaka så det ska nog inte vara någon risk för juverinflammation. Det känns skönt att det går åt rätt håll. Har haft lite dåligt samvete då 2 andra föl varit i behov av amma, men jag törs inte ta på mig något föl nu när jag inte känner att jag har läget under kontroll, riktigt, med Campailla än. Jag hade annars gärna hjälp till.

Maggan börjar komma in i brunst nu och då är frågan om jag ska betäcka henne nu, eller vänta in och se hur det blir med Campanilla. Ska dom betäckas båda två, så vore det skönt om dom fölade ungefär samtidigt, iallafall om det ska vakas som det gjordes i år. Vi får se...

Vi har inte släppt ut någon på sommarbete än, utan när Campanilla blir bra då ska stona få komma ut på ett härligt sommarbete och då kan Botijo och Arragorn få byta till hagar med mera gräs.

Dom fick tjuvstarta lite idag och det tyckte dom var härligt...

Vår Campanilla

Jag är så oerhört tacksam att vi fick behålla våran underbara Campanilla. Jag nästan värdesätter henne ännu mer nu. Detta underbara sto, så mild, tillgiven och med såna kvaliteter. Vi är lyckligt lottade... känns det som nu.

Hon mår, trots den omilda behandling hon fick, väldigt bra. Det verkar som om hon lagt detta helt bakom sig och är pigg och äter massor. Tror det var bra att hon fick behålla sin fölunge ett dygn och verkligen få konstatera att den var förlorad. Hon blev lite orolig när vi var tvungna att ta honom ifrån henne, men lugnade sig direkt när han kom bortom hennes syn. Däremot hade hon en kraftig rörelsestörning i trav när hon fick komma ut på eftermiddagen, dagen efter. Jag hoppas och tror att det beror på att bäckenet är uttänjt och att hon är öm i muskler så att det inte är någon allvarligare skada. Nu får hon vara i en liten sjukhage några timmar om dagen och vila upp sig. Hon är helt nöjd med det då hon har full syn och kontroll över Maggan och Cherokee, därifrån. Idag taktade hon faktiskt lite när hon gick både ut och in, och det tycker jag inte hon skulle om det var någon allvarligare skada. Hon har heller inga problem med att vända sig snabbt eller lägga tyngden på något av bakbenen. Vi hoppas hon blir helt återställd efter någon vecka.

Vi har ältat detta nu runt, runt och försökt hitta svar på vad som egentligen hände. En teori som jag fått av vår vet är att moderkakan kan ha lossnat lite och att hon då började läcka mölk, men att han ändå klarat sig på den näring han fick och lyckades hålla sig kvar. Jag tror iallafall att han aldrig skulle ha klarat sig, även om han kommit ut normalt. Han var så enormt svag och livlös. De två sista dygnen såg jag inga riktiga fosterrörelser som jag hade gjort tidigare. På fredagen sparkade det så att tom svansen guppade. Antagligen så kanske han blev svagare och svagare och det resulterade i detta. Vilken enorm tur att jag hade webkameran på henne och att hon la sig för att föla så pass tidigt på kvällen. Även om jag vakade henne varannan timme så hade jag aldrig hunnit på henne om hon hade satt igång med fölningen direkt efter att jag vaknat och tittat till henne och sedan somnat om - hon visade absolut inga tecken på att hon skulle föla utan la sig bara ner och inte förrän hon försökte nosa sig i svansen förstod jag vad som var på gång.

Han var iallafall vacker, trodde att han skulle få samma färg som Heleno men när han torkat så var han gyllene gulbrun i pälsen med svart ål och tigerrand på manken. Han var stor och välväxt men tunn. Han hade blivit något alldelens extra...


I'm in love with a fairytale
Even though it hurts.
'Cause I don't care if I lose my mind
I'm already cursed

Till minne av Legendario Diablo

Jag är så ledsen, så ledsen.

Igår kväll fölade Campanilla och det gick inte vägen med fölungen. Han fastnade med sitt bäcken och innan vi lyckats få ut honom så var han så svag att vi inte lyckades livrädda honom. Navelsträngen hade klämts för lång tid, antagligen. Hur han kunde sitta så fast, får vi aldrig veta.

Vår veterinär Anna hjälpte oss via telefon och jag är så oerhört tacksam för det. Tack och lov att Campanilla klarade sig så bra, trodde nog att hon också skulle gå förlorad men tack vare Robbans insats så lyckades han till slut få ut fölet.

En stor vacker hingst som antagligen hade fått Helenos färg. Han hade stjärn, vita ben och såg helt välskapt ut. Så otroligt len i pälsen. Diablo var det bestämt att han skulle heta och kanske det var någon mening med det.

Han kommer för alltid stanna hos oss!