... och som vi har väntat. November höll nästan på att ta knäcken på oss, både folk och fä. Har tyckt så synd om hästarna som fått klampa runt i lervälling och ständigt varit blöta och fuktiga. Tyvärr är det inte mycket att göra, byter man hagar så tar det knappa vecka så är dom söndertrampade. Men nu har det äntligen frusit på, fast då blev stonas hage totalt omöjlig att vara i för när leran fryser så blir den sylvass och toppig så vi fick släppa dom i en ny hage som vi sparat från att trampas sönder. Så skönt för dom att kunna röra sig utan att det plaskar och fötterna sugs fast. Trodde att jag skulle få lite action men det blev huvut i backen hela tiden och det var inte många minuter dom tittade upp. Nu får dom väl kolik och fång, istället - aldrig är det bra...
Maggan, Campanilla & Cherokee
Mor & dotter... Cherokee är snart ikapp sin mamma i storlek!
Campanilla...
... och lilla Cherokee, igen
Idag har det varit Ricardo kurs och jag hade ingen möjlighet att vara med. Lite tråkigt och jag har riktig ridabstinens. Men nu måste all fokus ligga på att få det inflyttningsklart i Ruptjärn så hästarna får tyvärr stå tillbaka lite. Iofs så kom det ganska bra i tid, för denna årstid är inte så roligt på dessa breddgrader och det passar ganska bra att låta hästarna få lite semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar