...kan man säga att det är nu. Total brist på energi och engagemang, vet inte vart den blev av nånstans. Kanske för att jag dragits med en förkylning senaste veckan, kanske för att denna årstid är nog den jag ogillar mest. Allt blir så mycket jobbigare när det är kallt, blött, lerigt och mörkt. Dessutom har Mio kommit in i sin värsta hårfällning och det är inte roligt, allt och precis allt är fullt av hår, tunna vita som syns och kliar överallt. Strumporna är fulla, sängkläder, ytterkläder, tom nytvättat i torkrumlarn är fullt i hår. Hår i maten, på bordet -ÖVERALLT och jag blir tokigt. Har elaka tankar om att raka av han rubbet och köpa en tröja som han kan ha istället.
... då blir man bara så glad när man ser dessa två på fotot. För mig väldigt speciella. Maggan som varit hos mig i 17 år och hör till min absoluta favorit, alla kategorier av hästar. Hon har pondus, är klok som få, har den rätta gnistan och ett enormt arbetshuvud och har haft en enorm kapacitet. Hon har lämnat få oberörda... Vilken lycka att få sammanföra 2 individer som betyder så mycket för mig och det resulterar i Cherokee. En dotter som är så lik henne och med en far som också hör till mina favoriter. Cherokee är inne i en växtfas nu och har sett lite grotesk ut, ett tag, men igår showade hon och Campanilla och hon utstrålar samma pondus som sin mor och rör sig som få. Ska bli så spännande att följa henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar