... måste man ju för bröfödan och det har varit mycket av den varan sista veckan. Klagar inte för det utan tackar och tar emot. Det är bitterljuvt att vara egen.
Idag hade Heleno den enorma lyxen att få en ackupunktur-behnadling av syrran, Monica. Hon utbildar sig till "ackupunktör" på häst och har nu fått börja sticka egna patienter - eller i värsta fall offer kan det ju bli. Men eftersom jag litar 100 % på att hon vet vad hon gör och dessutom har en stor känsla för hästar och anatomi så fick hon påbörja behandling på Heleno. Toppen och jätteintressant. Det passar ju så bra då Heleno har lite problem med ryggen nu så hon kan få respons på det hon gör och jag hoppas ju att han ska svara bra och få tillbaka en stark rygg snabbt. Detta i kombination med en ny sadel blir nog bra. 
Heleno reagerade inte så särskilt mycket förutom då hon satte 2 av nålarna. Dom två på hans högra sida i ländryggen (på fotot) och den ena nålen var, som syrran sa, nästan omöjligt att få ner. Det stämmer ju också med det jag känner när jag rider. Det är ju där sadeln trycker ner och det är med sin högra sida han knuffar mig mot vänster bog. Få se vad som händer efter några behandlingar.
Jag tycker det är jättekul att hon satsar på detta. Det är nog många som kan bli hjälpta av ackupunktur och Monika har ett bra handlag, så det kommer passa henne. Nu är det här en sorts "sido"-utbildning till ackupressuren, som hon läser för människor, men jag tror hon kan få lika många häst som människokunder. Jättekul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar