Soppatorsk...

...kan man säga att det är nu. Total brist på energi och engagemang, vet inte vart den blev av nånstans. Kanske för att jag dragits med en förkylning senaste veckan, kanske för att denna årstid är nog den jag ogillar mest. Allt blir så mycket jobbigare när det är kallt, blött, lerigt och mörkt. Dessutom har Mio kommit in i sin värsta hårfällning och det är inte roligt, allt och precis allt är fullt av hår, tunna vita som syns och kliar överallt. Strumporna är fulla, sängkläder, ytterkläder, tom nytvättat i torkrumlarn är fullt i hår. Hår i maten, på bordet -ÖVERALLT och jag blir tokigt. Har elaka tankar om att raka av han rubbet och köpa en tröja som han kan ha istället.

... då blir man bara så glad när man ser dessa två på fotot. För mig väldigt speciella. Maggan som varit hos mig i 17 år och hör till min absoluta favorit, alla kategorier av hästar. Hon har pondus, är klok som få, har den rätta gnistan och ett enormt arbetshuvud och har haft en enorm kapacitet. Hon har lämnat få oberörda... Vilken lycka att få sammanföra 2 individer som betyder så mycket för mig och det resulterar i Cherokee. En dotter som är så lik henne och med en far som också hör till mina favoriter.

Cherokee är inne i en växtfas nu och har sett lite grotesk ut, ett tag, men igår showade hon och Campanilla och hon utstrålar samma pondus som sin mor och rör sig som få. Ska bli så spännande att följa henne.

Jobba, jobba...

... måste man ju för bröfödan och det har varit mycket av den varan sista veckan. Klagar inte för det utan tackar och tar emot. Det är bitterljuvt att vara egen.

Idag hade Heleno den enorma lyxen att få en ackupunktur-behnadling av syrran, Monica. Hon utbildar sig till "ackupunktör" på häst och har nu fått börja sticka egna patienter - eller i värsta fall offer kan det ju bli. Men eftersom jag litar 100 % på att hon vet vad hon gör och dessutom har en stor känsla för hästar och anatomi så fick hon påbörja behandling på Heleno. Toppen och jätteintressant. Det passar ju så bra då Heleno har lite problem med ryggen nu så hon kan få respons på det hon gör och jag hoppas ju att han ska svara bra och få tillbaka en stark rygg snabbt. Detta i kombination med en ny sadel blir nog bra.

Heleno reagerade inte så särskilt mycket förutom då hon satte 2 av nålarna. Dom två på hans högra sida i ländryggen (på fotot) och den ena nålen var, som syrran sa, nästan omöjligt att få ner. Det stämmer ju också med det jag känner när jag rider. Det är ju där sadeln trycker ner och det är med sin högra sida han knuffar mig mot vänster bog. Få se vad som händer efter några behandlingar.

Jag tycker det är jättekul att hon satsar på detta. Det är nog många som kan bli hjälpta av ackupunktur och Monika har ett bra handlag, så det kommer passa henne. Nu är det här en sorts "sido"-utbildning till ackupressuren, som hon läser för människor, men jag tror hon kan få lika många häst som människokunder. Jättekul!

Stallmys...

... passar bra när det är ruggigt väder. Det ha regnat konstant, känns det som, hela helgen - kallt är det också. Så idag fick det bli en mysdag med hästarna. Först genomgång av Charlie, vår gamla dartmoorponny, då vi började misstänka att han fått fång. Det började i går med att han såg lite stel ut, lika var han i morse men sedan på dagen så såg han fräsch ut. Kanske hans gamla kropp börjar svika, lite. Man blir ju lite på sin vakt nu när det varit frost på nätterna. Jag verkade honom och han hade inga problem att stå på 3 ben och inte kunde jag hitta några tecken på någon hovböld heller. Så det blir att avvakta.

Botijo han fick tömkörningsgjord på sig för första gången. Inte alls så tokigt och konstigt, tyckte han. Vi la ett schabrak under och det hade han heller inget emot. Annars kan ju denna kille få för sig saker ibland, men detta var inga problem. Han lär ju börjas med nu då jag såg att det blir avelsvärdering i mars. Då måste vi ha tränat att ha lite attiraljer på och ut och åka lite transport.

Cherokee blev också jättelycklig av att pysslas om på gången - det absolut roligaste hon vet. Hon rör inte en fena när hon står där utan verkar vara livrädd att få gå in i sin box igen. Vi tog fram måttstocken, för skojs skull, och nu mätte hon 158 fram och 161 bak. Inte illa för en liten tjej på dryga 1 år. Hon är inne i en växtfas nu och ser lite grotesk ut. Huvudet känns enormt stort och ska hon växa i det proporionerligt så lär hon sluta på 175, känns det som.

Vi startade en studie i stallet, också, en ytterst ovetenskaplig - men ändå. Tror att jag löst mysteriet med varför nästan alla PRE ser ut som om dom är delade i 2 och hänger med ryggarna - bogmått, heter det:) Precis som jag misstänkt tidigare så visade det ju sig att Helenos bogmått är på tok för kort för att passa en "normal" sadel och att det garanterat är anledningen till de problem jag haft med sadlar. Helenos bogmått är 18 cm, och när vi mätte både Campanilla och Botijo så var deras lika med undantag för Botijo som var något kortare. Man kunde tro att Campanilla skulle ha ett längre mått än Heleno eftersom hon har en lång rygg, men inte då. Vi mätte också Maggan och hon hade ett stadigt mått av hela 26 cm och Arragorn låg mellan 22-24 cm. Mina PRE har alltså betydligt, 8 cm, kortare mått än mitt halvblod. Vore intressant att höra vad andra mäter sina till - särskilt då PRE. Ni får gärna mäta era hästar och skriva i kommentaren. Det är ingen, av alla sadelmakare i hela världen, som upplyst mig om detta tidigare utan det har hela tiden fokuserats på bomvidder och svängda bommar.

Vilken jäkla tur att Amerigo finns!

Hör och häpna...

...eller, läs och häpna. Jag har hittat en sadel!!
Efter flera år i sadeldjungeln så tror jag nu att vi löst problemet. Helt otroligt vilket lyckorus och vilket ridsug jag fick.

Idag kom Lena Lilja som provar ut Amerigo´s sadlar hem och hjälpte mig, tack så mycket för det. Hade inga större förhoppningar eftersom den bomvidd jag antog att jag skulle behöva, inte fanns att prova. Döm om min förvåning när det visade sig att han inte alls behöver så bred bom, huxflux. Hur konstigt som helst. Vi kunde konstatera att det är en +2:a han ska ha och det rimmar ju konstigt då han har en prestige 38:a idag. Blev en erfarenhet rikare att man inte ska stirra sig blind på bomvidder utan att det hänger väldigt mycket på hur sadel i övrigt är konstruerad. Fick provrida denna lite och jag behövde nästan bara sätta mig i sadeln så kändes det helt rätt. I denna hanmnade jag mycket längre fram på honom och blev inte hängade i bäckenet utan automatiskt rätades upp. Helt otroligt. Nu gäller det bara att hitta en begagnad Amerigo Classic i rätt storlek och utförande - så har ni någon i bakfickan så tar jag den bums.

Fotot la jg in för där kan man se hur det är paddat och uppbullat på alla sätt och vis - som det inte ska vara. Man ser också hur jag tippar bäckenet bakåt och hamnar på svanskotan, illa.