Sidor

2010-10-04

Unexpected Adder!

Jag måste visa våran fina "Uno" som jag och min syster köpte 2001 och som fortfarande är i vår ägo men utlånad sedan några år tillbaka till en go tjej, Martina. Uno är född 1998 och är en "tjyvparning". En unghingst efter Porfyr-Drabant tog sig in till ett sto efter Pascal och detta blev resultatet. Han var 3 år när vi köpte honom och hingst men fick kastreras innan han kom till oss. Han är ett flott och ståtligt halvblod och vore han ett sto så skulle han vara kvar hos mig.

Anledningen till att han är hos Martina är i första hand för mitt intresse av avel och då kommer jag inte så långt med en valack men också för att han hade problem med sina fötter. Han fick hornpelare som var tvugna att opereras bort och efter det följde ett enorm arbete med specialskor, gipsning, plattor och div andra specialbehandlingar. Efter att det började räta upp sig så fick han hovböld på hovböld omväxlande beroende på inre omständigheter eller yttre. Det kunde vara pinnar och annat diverse som penetrerat sulan eller så växte dom innefrån. Så det kändes en period som om vi inte gjorde annat än pendlade mellan U-tuna och andra instanser. Det tog 2-3 år innan det blev nån rätsida på det hela och han pendlade mellan behandlas (?) eller gå till slakt. Men vi gav oss inte utan bestämde oss för att han får den tid han behöver så länge han inte står med smärtor. Nu blev det ändå så att vi "tröttnade" när han väl var frisk och jag kände att jag orkar inte "rida in" denna häst åter igen. Tror ingen häst blivit "inriden " så många gånger som Uno, utan Martina, som då fanns i vårt stall och själv ägde ett arabsto, fattade tycke för honom och började rida - det slutade med att hon fick ta honom med sig under sina studier i Uppsala och där är han kvar. Det härliga är att Uno har inte haft några som helst problem med varken fötter eller annat de senaste 5-6 åren och han och Martina bara älskar varandra. ... Så han får bli kvar med henne så länge hon vill ha honom så får han kanske komma hem på ålderns höst!

Här är några småvideo som jag hittade. Det är syrran som longerar samtidigt som hon filmar:)
Får ursäkta den dåliga kvaliten.









3 kommentarer:

  1. Vilken härlig historia och vilken tur att ni inte gav upp och att han sedan hamnade hos rätt tjej.
    Jag hade aldrig hört talas om hornpelare.

    SvaraRadera
  2. Ja visst är den härlig och han har, efter det, en särskild plats i våra hjärtan. Därför klarar vi inte att sälja honom, heller...

    SvaraRadera